Skogshumla

Nu är det sannerligen höst på riktigt. Första ordentliga glinna imorse, var t.o.m. en skolbuss som åkte av i Högvalta hörde jag... Men det gick bra.

 

Min praktik är snart slut.  Fyra dagar kvar, examination på tisdag. Min handledare är fortfarande positiv, så det går nog bra. Men det ska bli skönt att få det gjort.

Det har varit ganska märkliga veckor, på ett sätt fullt upp och kaos, men på ett annat sätt väldigt lugnt. Alla böcker är redan lästa osv, så det är ju mer som att jobba på riktigt nu.

 

Jag har fyllt år! Massa fina presenter och kalas. Jag tycker om att fylla år :-)

 

Helgens projekt är att förbereda en presentation på Köla fotoklubb som är på måndag. Det ska handla om min resa till Australien, det är kul! Lite jobbigt bara att jag var där med Josse = hon är med på typ varannan bild = jag får Josse-abstinens. Men det är ju ganska fint det också.

 

Det har löst sig någorlunda med sångkursen, tror vi är inne på version fem av schemat nu. Jösses. Men det blev bara en träff under praktikperioden, det är ju ganska bra. Det är kul att sjunga igen! Men nu är vi tre personer och de andra två har nästan ingen sångvana, så det är lite olika. Tack och lov har de sångröst iaf ;-) Men jag blev lite förvånad när en av dem sa att denne aldrig sjungit kanon. Det är ju nästan bra gjort att missa...?

 

Jag har tagit tag i min träning igen också, det kan jag ju berätta. Plötsligt händer det, liksom. Det blev nämligen ingen riktig ordning på det där tränandet sen Sayuri flyttade: mycket i perioder, ibland inte alls. Men nu så.

Jag klättrade över några mentala trösklar, tog med mig Sofie och gick till Hälsokompaniet på öppet hus för snart två veckor sen. Testade två pass och bestämde mig: nu jästrar! :)

Sofie valde att inte fortsätta så nu är jag själv, Synd men förståeligt, för det är bra dyrt. Men, jag ska försöka göra det värt det.  Plan: två gånger i veckan men helst mer. Jobbar nu på att prova igenom många olika pass för att se vad som passar mig.
Har träffat en kollega (på praktiken) där flera gånger, så hon har tagit hand om mig. Söt :) Man känner sig annars lätt lite bortkommen bland alla spänniga killar, fräsiga redskap och übermoderna träningskläder.

 

Så hur går det då? Jotack, bra. Märklig känsla det där med att gå dit och vara schleeeten, köra Step & Power (alltså klassisk stepup + styrka med skivstång etc), bli dyngsvett och sen vara tio gånger piggare än förut. Det passet kommer nog bli en varje-vecka rutin om jag får ihop det. 

Idag cyklade jag dit och joggade fyra kilometer. Nöjd. Bästa känslan!

//Helena

P.S. Jag fick lite hjärtsnörp en morgon häromdan när jag vaknade och fick höra nyheten : "Tyfon i Tokyo, 13 döda". För även om det bor en rackarns massa miljoner där (läste nåt om 35 miljoner i stor-Tokyo) så kan man ju inte låta bli att tänka att det skuuulle kunna vara Sayuri. Nojigt. Men det var det inte. Så hurra för det! :) D.S.