Det bränns...

Visst blev det fint här när jag och Josefin gjorde ett ryck? =)

Idag har jag gjort mycket mindra än vad jag trodde. En sån där dag när jag varit dunderstressad men egentligen inte haft så mycket att göra.

Tog iaf bilen til kyrkan innan jag gick på stan och köpte en typ bolero och en handväska till studenten. Åkte och handlade grillmat till ikväll och sedan till Akm för attt vänta på klassen. Mycket är vi bra på, men att få ihop alla på utsatt tid, det kan vi verkligen INTE! Jag blev sur för det, bara för att jag var så där konstigt stressad, förlåt för det.

Till slut kom vi äntligen ut till Tomas i Gunnarskog =) Ojoj, stort fint hus på en kulle, världens lantidyll. Grill & chill innan vi målade våra studentflaggor inför torsdagen. Haha, mycket färg blev det....och inte bara på flaggorna.

Såg på fotbollen (Hejahejaheja Sverige!) och sedan pyste vi hemåt. Så kul att köra bil igen! Céline och Felle åkte med mig, skönt att inte åka själv.

Hann inte träffa David idag. hade jag ringt en kvart tidigare, så hade jag fått göra det. Bajs. Det känns verkligen i hjärtat när jag inte får träffa min darlin', jag trivs ju som bäst när han är nära. Försöker se det som träning för hösten, men det funkar inte. Jag vill bara krama på honom hela tiden.
Vilka problem man har.

Måste bara säga att gårdagen, eller snarare gårnatten, var så  SJUUUUKT kul! Åkte the Raggarrunda med Jonas, Erica, Fredrik och Ican i några timmar med hög musik, allsång och moonande... Hahaha! Det rinner visst lite raggarblod i ådrorna här.

Nu ska jag försöka klura ut allt jag glömt  inför imorrn, gråta lite så jag slipper ta ut allt ledsamt imorrn samt försöka sova. Ensam.

När vi hörs igen är jag nybakad. Student, alltså. =D

kram <3
Humla

Dubbelmärklig feeling, typ.

Det är märkligt hur man kan må på flera olika sätt samtidigt.

Ikväll hade vi äntligen får mysiga faddergala för vårt kära fadderbarn Wilton. Verkligen "Sista-kvällen-med-gänget"-feeling.
Jag var inte alls nära gråten när vi spelade extranumret "När showen är slut". Nä, inte då. Det kändes i hjärtat att det var något särskilt, nåt vi gjorde för sista gången tillsammans. (Extra eloge till fina Pettson som trotsar all möjlig skit för att genomföra det han tänkt sig. Bra kille det där.)
Es3Mu, jag älskar er verkligen.

Efteråt drällde vi i pentryt och tog reda på exakt hur kul man kan ha med en kazoo. Väldigt, kom vi fram till. =)

Promenad till Bryggan, som deppigt nog var stängt. Paraderade genom Arvikas gator mot Palles sjungades Studentsången. Underbart! Hängde på Palles ett tag, en del folk och mycket trevligt. Sedan gick jag hem till mig och väntade på mr D som kom förbi på en 10 sekunders pusspaus. Borde sova nu.

Idag fyller Ylva år (eller ja, tgår om man är petnoga på tiden) så hon har blivit lite firad och sjungen för. Vi gjorde en insats som galavärdar idag, det var spännande. Många timmars förberedelser gjorde sitt och jag är nöjd med vårt jobb. Hoppas det var bra. På tal om Ylva så måste jag bara kommentera att människan var sjukt snygg idag!! Nyfärgat rödhårig, högklackat, skjorta och väst + plus sommarfräscht prickigt sommarskinn. Vilken babe! =)

Jag är samtidigt väldigt purt, purken, sur eller vad det heter. För att tala i lite gåtor så har jag tröttnat på att inte räknas med, att inte tänkas på, att inte tas hänsyn till. Hur svårt är det att fråga mig?!
Jag vill också vara med. Jag vill också hjälpa till. Jag vill också. Men det blir alllt tydligare att jag/vi inte riktigt koms ihåg längre. FY FARAO är allt jag har att säga.

Jag både jättelängtar, vill verkligen inte, är kolugn och livrädd för att flytta till Stockholm också. Men då får jag chans att börja om i alla fall. Det behöver jag.

Till sist kan jag nöjt konstatera att vi bara har två betyg kvar att få, sen är jag klar. Och det barkar åt rätt håll, som man säger. Det kan jag skryta om bara för att det är på nåt sätt en spark i fejan på alla år av depp, bajssjälvkänsla och prestationsångest. Jag kan banne mig. Ja, jag kan som fasen.


Love
//Humla

RSS 2.0