Skogshumla

Bröllopsyran har lagt sig en smula, men vi håller kvar i känslan genom att leva i flyttkaos...

Eller ja, det är mycket mindre kaos nu än innan.

Helgen var ett enda stort "packa-upp"-ryck, kartonger överallt, vi kunde byggt en trevåningsvilla av all wellpapp kändes det som... Mycket grejer kom på plats! Nu har vi ett fullt fungerande kök, utan lådor :)

(för de som är kvar står i sovrummet och arbetsrummet...)

Det är så skönt!

 

Vårt hem är nån slags blandning av allt möjligt. Våra saker sen innan, blocketfynd, en smula ikea, lite arvegods och en del bröllopsrester. Det är inte enhetligt. Det är många färgskalor. Det är rent av rörigt. Men det är vårt. :)

 

Jag tycker det är ganska roligt (men numera mest tröttsamt) med alla "höhö David, nu får du inte bestämma själv längre med inredning eller nånting då!". För vissa är det kanske så. Men jag kan ju avslöja att D är mycket mer intressera av just inredning än jag! Det ska va praktiskt, sen orkar jag inte riktigt engagera mig mer. Men David kommer på idéer och håller på. Så det så. Sen står den kommentaren för en mossig gammal påtvingad könsrollsinställning som jag inte gillar, så därför är det extra tröttsamt.

 

Plugget är igång på allvar igen, var i Stockholm förra veckan. Har påbörjat kursen "Politik &samhälle" och än en gång fascineras jag av hur de lyckas göra ett intressant ämne helt obegripligt och svårt. Vi hade till och med en föreläsning som inte hade med ämnet att göra alls, för att de behövde fylla ut schemat typ. Drygt.

 

Roligaste från veckan var iaf redovisningen i socialpsykologin. Alla andra grupper stod rakt upp och ner och pratade, men inte min grupp inte. Min kära basgrupp spelade teater, en scen ur "En komikers uppväxt", komplett med en grön kostym  ritad på papper och  en översprallig Cathrin med tysk brytning. Vi ägde stället :)

 

Nu längtar jag efter att få baka massor i vårt nya kök och bjuda hem massa folk som kan äta upp det! Vi har haft lite besök (typ Josse innan hon flyttade till USA idag) men det blir ju en annan sak när det är lite mindre rörigt.

 

Välkomna vettja!

 

 

 

Så var det äntligen dags. Sagan blev sann. Han blev min.

När man inte är äldre än 22 så får man väl knappt säga "äntligen" när det handlar om bröllop, men det känns så.
Vi har upplevt fyra år tillsammans, både på distans och nära. Vi överlevde Stockholm, vi överlevde Kongo.
Han har väntat på mig. Nu var det dags, han blev min på riktigt. Äntligen.

 

Det blev inte som vi trodde, det blev ungefär en miljon gånger bättre. Ärligt talat.

 

På morgonen var jag hos frisören som gjorde mig riktigt snygg. Jag kände mig så där härligt kvinnlig och kunglig som jag hade hoppats :) David hämtade mig och Emma hos frisören, och att se varandra bröllopsklädda var verkligen speciellt!

Min käre störstebror fotograferade oss i kyrkan innan vigseln och sen åt vi lunch i församlingshemmet.

 

Kl. 14 var det dags. Klockorna ringde, stråkkvartetten började spela och sen gjorde vi entre. Kyrkan var nästan full, allt gick som planerat, jag läste min spoken word och vi kom ihåg löftena :) Stort kramkalas utanför kyrkan, vi var så tacksamma att det inte regnade!

 

Sen var det dags för festen! Vi fick göra världens spexigaste entré: rakt ut på scenen med hjärtkonfetti och Winter games i högtalarna! Middagen var god: sushi (tack än en gång Sayuri, det var fantastiskt!), fläskfilé, potatisgratäng och kantarellsås och till sist lingonparfait till efterrätt. Senare åt vi White Lady tårta med blåbär i, och på natten popcorn och hemkokt kola som jag gjort.

 

Det häftigaste var att SÅ många ville delta med olika saker på festen. Drama av Fröding på värmländska, Sång på Kikongo av hela kongoklassen, tårdrypande tal, dikter, kärleksförklaringar, föräldrarnas minnen m.m. Fantastiskt! Vi är verkligen helt överväldigade av tacksamhet.

 

Så många bode tackas mer än vi nånsin kommer klara. Fotografer, kockar, serveringspersonal, familjer som slitit häcken av sig med allt, vänner och värdar. Dessa värdar alltså. De är så ofantligt ambitiösa och fantastiska, de hade fixat tusen saker: fantastiska häften, detaljer i mängder, bröllopstipsrad... Galet.

 

Nu har det gått nästan två veckor. Jag har fortfarande inte smält alla intryck, allt det fantastiska. Kanske lägger upp nån bild, så ni får se hur snygga vi var :)

 

Nu finns bara tre ord.

 

Kär, lycklig & tacksam.

 

med kärlek

/Fru Johannesson. Äntligen :)