Taizé och Stockholm

Hej!
 
Äntligen tillbaka! ;-)
 
Det har hänt en hel del sen sist. Och tur är väl det när jag  inte skrivit på typ tre månader :)
 
Vi fick A på uppsatsen. Stolt är bara förnamnet. Vilken grej!
 
Jag har haft praktik på Solbergagymnasiet. SÅ roligt! Jag har valt rätt yrke and I know it. Hurra!! :)
 
Jag har varit en vecka i Frankrike. Det var fint. Inte alls som jag trodde, men väldigt bra. Minns mest fina samtal med Sofie och Maja faktiskt.
 
Just nu är jag i Sthlm. Bävar lite inför morgondagens introduktion till ekonomikursen, men det blir nog väl det också. Kära kollektiv 466 tar hand om mig. <3 Ikväll har vi hejat fram Sanna till final!
 
...och på lördag är det dags för bröllop. Karolina & Emanuel. Det är HELT galet. Men väldigt underbart! Fina människor, fina vänner. Vilken dröm. :)
 
Nu ska jag ringa maken, krypa ner och sedan sova gott.
 
kram!

Allt på en gång.

Är det inte lite så i livet? Först händer ingenting sen händer allt på en gång?
En enda radda med ketchupeffekter..
I måndags sladdade stackars David med vår bil och hamnade på sidan. Så nu har vi ingen bil längre. Men jag har en David och tack gode Gud för det! Det gick trots allt väldigt bra, men jag gick ändå och ältade hur illa det kunde gått och så där som man gör. Läskigt.
Det är lite sorgligt med bilen faktiskt. Jag är en väldigt känslosam person och jag kan ine låta bli att tycka att det är ledsamt att vår kära bil är borta. Bilen vi åkte på vår första "dejt" i. Bilen som tagit oss till Hönö och bröllopsresa och allt möjligt. Bilen där vi hade tid att sitta och prata ifred i. Utan RMM 116 hade det kanske inte blivit nåt Helena & David.. Knasigt.

Igår bokade jag och Emma biljetter till L O S  A N G E L E S ! ! ! !
Vi ska hälsa på kära Josefin i juni och det ska bli SÅ roligt. Det känns fantastiskt att ha något att se fram emot, det är en ganska mastig vår här framöver med uppsats, praktik och arbetsmarknadsekonomi...
Och Emma som är världens bästa klarade sin omtenta i juridiken så nu kan hon fortsätta programmet som vanligt. Halleluja, är allt man kan säga. Los Angeles-resan blir ett enda stort kalas :-)
 
Nu är jag i Stockholm. Sitter i fina Linneas säng, där jag ska sova inatt eftersom hon är i Florida och gör praktik.
Åkte med min snälle till svåger till Karlstad imorse. En biltur som förutom att det var trevligt sparade mig en timmes sömn, en språngmarsch till tågstationen i minusgrader och nästan 500 spänn. Inte illa! :-)
 
Nu är uppsatsplanen opponerad på, och examinatorn sa att den var oerhört välskriven. Hurra! Lite förtydlignde av syfte och forskningsfrågor, men det är a piece of cake i sammanhanget. Nu ska vi bara överleva 9 timmar opponering till så drar uppsatskursen igång sen.
 
Jisses.
 
Egentligen vill jag hem till mamma och pappa, gå promenad med Tetsuo, hälsa på farmor och farfar och mysa i soffan. Men det kan jag inte tänka på nu, för då kommer den här veckan aldrig ta slut.
 
Godnatt!
 

Det är mycket nu.

Det är svårt det där med att beklaga sig. I alla fall om anledningarna är självvalda, det blir drygt att lyssna på.
 
Men det är mycket nu.
 
Den här veckan pluggar jag 100% SYV (internationell utbildningspolitik), 25% sång (röstutveckling & andning m.m.) och jobbar typ 50%.
Plus att jag har en inbyggd "allt-ska-va-städat-och-fint-till-första-advent"-känsla. Det är iofs i sig inget jobbigt, jag gillar jul och jag gillar advent ännu mer. Men ändå.
Plus massa frivilliga åtaganden som Stora barnkalas, Julbasar, Onsdagsträffar med pensionärer osv.
 
Det är ju tur att allt är roligt, annars skulle det ju inte gå.
 
Men nu är jag trött.
Idag har jag nämligen jobbat på julbord i TOLV timmar. Det betyder att jag har varit käck och trevlig i tolv timmar. Att jag har lett i tolv timmar. Att jag har stått och gått i ungefär elva timmar.
Som sagt, det är tur att det är roligt.
 
Godnatt!
/Humla
 
 
 

Skratta inte åt mig.

Alltså, i helgen har jag funderat lite på hur folk tänker.
 
Jag har träffat inte mindre än tre personer, bekanta till mig, som tagit sig friheten att skratta åt mitt val av yrke.
Det tycker jag är intressant.
 
Man kommer med kommentarer som "Det kan man ju ändå inte behöva utbildning till?!", "Det kan ju inte vara så svårt?","Det finns det väl ändå inga jobb som?". Först låter det lite så där skämtsamt, men man förstår efterhand att nä, det är som så ofta: man skojar men egentligen är man allvarlig.
 
Och nej. det finns inte jättemånga jobb som SYV. Men det gör väl inte yket mindre viktigt? Nej, allt är inte jättesvårt, men det kräver kunskap om hela arbetsmarknaden, hela utbildningsmarknaden och hela människans psyke i valsituationer. Det är ganska mycket, om ni inte redan fattat det. Och ja, man behöver utbildning för att göra jobbet ordentligt.
 
Det finns SYVar som förstört för många elever. Gett fel information, klantat till det med kurser, påverkat dem till felval. Det kan förstås hända även om man är utbildad, men risken minskar avsevärt om man är det.
 
Det allra mest intressanta är kanske att dessa skrattande människor alla är småbarnsföräldrar. Säg mig, den dag ditt barn ska göra ett i någon mån livavgörande val, vill du då inte att det ska få professionell vägledning i det?
Jo just det.
 
Jag förstår att många har dåliga erfarenheter av SYVare, men jag är så innerligt trött på att behöva försvara mig och min dröm. Jag tänker bli en bra SYV, en lyssnare vars jobb är att inte göra som mina bekanta.
För jag vet bättre än att skratta åt andras drömmar.
 

Att prioritera själen.

Idag skulle jag läsa typ 200 sidor av arbetsmarknadsprognoser, näringslivsanalyser etc.
 
Det gjorde jag inte.
 
Istället bakade jag semlor och tog med upp till farmor och farfar. Fikade och pratade några timmar.
Diskuterade gamla tidningsurklipp med radioprogrammen på 40-talet och hur min farfars bror överlevde ett nästan fritt fall på 18 meter. (Hur lyckas man med det?!) Fick reda på att farmor en gång pysslat med amatörteater. Då lärde jag mig någonting om mig själv.
 
Gick hem och löste korsord.
 
Åt middag med nästan hela familjen.
 
Spelade spel med min käre far.
 
Ibland är det bästa för själen inte samma sak som det bästa för studierna.
Då får man prioritera.
Och är det nånting jag lärt mig hittills i livet så är det att prioritera själen.
 

flyttkaos!

Bröllopsyran har lagt sig en smula, men vi håller kvar i känslan genom att leva i flyttkaos...
Eller ja, det är mycket mindre kaos nu än innan.
Helgen var ett enda stort "packa-upp"-ryck, kartonger överallt, vi kunde byggt en trevåningsvilla av all wellpapp kändes det som... Mycket grejer kom på plats! Nu har vi ett fullt fungerande kök, utan lådor :)
(för de som är kvar står i sovrummet och arbetsrummet...)
Det är så skönt!
 
Vårt hem är nån slags blandning av allt möjligt. Våra saker sen innan, blocketfynd, en smula ikea, lite arvegods och en del bröllopsrester. Det är inte enhetligt. Det är många färgskalor. Det är rent av rörigt. Men det är vårt. :)
 
Jag tycker det är ganska roligt (men numera mest tröttsamt) med alla "höhö David, nu får du inte bestämma själv längre med inredning eller nånting då!". För vissa är det kanske så. Men jag kan ju avslöja att D är mycket mer intressera av just inredning än jag! Det ska va praktiskt, sen orkar jag inte riktigt engagera mig mer. Men David kommer på idéer och håller på. Så det så. Sen står den kommentaren för en mossig gammal påtvingad könsrollsinställning som jag inte gillar, så därför är det extra tröttsamt.
 
Plugget är igång på allvar igen, var i Stockholm förra veckan. Har påbörjat kursen "Politik &samhälle" och än en gång fascineras jag av hur de lyckas göra ett intressant ämne helt obegripligt och svårt. Vi hade till och med en föreläsning som inte hade med ämnet att göra alls, för att de behövde fylla ut schemat typ. Drygt.
 
Roligaste från veckan var iaf redovisningen i socialpsykologin. Alla andra grupper stod rakt upp och ner och pratade, men inte min grupp inte. Min kära basgrupp spelade teater, en scen ur "En komikers uppväxt", komplett med en grön kostym  ritad på papper och  en översprallig Cathrin med tysk brytning. Vi ägde stället :)
 
Nu längtar jag efter att få baka massor i vårt nya kök och bjuda hem massa folk som kan äta upp det! Vi har haft lite besök (typ Josse innan hon flyttade till USA idag) men det blir ju en annan sak när det är lite mindre rörigt.
 
Välkomna vettja!
 
 
 

fixardagar

Hej!

Nu har jag skrivit klart den där hemtentan i utvecklingspsykologi. Blev lit fundersam hur de tänkt sig, för det var tre små frågor på totalt 3,5 sidor om vi fick sju hela arbetsdagar, alltså 56 timmar att göra. Det tar inte 56 timmar att skriva 3,5 sidor, så det kändes nästan som att jag missat nåt... Menmen.

Skrev typ klart i onsdags (har den hos Nalle på korr nu) och har såleds varit ledig igår och idag. ovanligt :)

Två fixardagar står på schemat. Igår var jag på både esteternas och fiskens luciatåg, hängde med Maja ett tag, gjorde massa saker till bröllopet och träffade David.

Idag står städning, tvätt, mer bakning och bröllop på schemat. Ska försöka packa min första flyttlåda också :)

Jag åker till Stockholm på måndag, och är lite bitter på det. Inte läge att åka bort veckan före bröllop... Menmen, det måste göras. Då kanske vi ÄNTLIGEN får resultatet från förra tentan också, jag får psykbryt på det där snart. De har max tre veckor på si att rätta, på måndag är det FEM veckor sen vi lämnade in. Jag blir trött, för det är ju extra viktigt med feedback så här i början.

Nåja, fixardag var det. Ska passa på att tvätta mattor i grovtvättstugan innan jag flyttar, välbehövligt.

Jag insåg just att mina lediga fixardagar är mer uppstyrda än skoldagar... Oops. Det är väl så jag fungerar helt enkelt.

15 dagar till fru.

kram!

mitt i natten.

I mitt huvud ser det ut typ så här:
 
bukettertårtorkakorfikatvigselmusikernotervigselprogramriskorgar
bibelverservigselförrättarehindersprövningfotograferingfestenmiddagen
värdarnadekorationerringabakamejlabestämmaskyndanu
 
Att sen på dagarna försöka få in det här:
 
interaktionistiskateorietutvecklingspsykologistimuliresponsVygotskijFreud
EriksonMeadJerlangsamspelpedagogikstadierfaseridialektiksocialicering
individsamhällemiljöintervjuertexteranalysersammanfattning
 
Det är svårt. Det får inte plats.
 
Därför surrar det i mitt huvud.
 
Därför är jag vaken klockan tre på natten.
 
Nu ska jag göra mt åttielfte försök att sova.
 
Godnatt.

onsdag 24/10

Så här efter midnatt kommer tilltänket.
Det nu huvudet fått tillräcklig distans till böckerna, till nyheterna till omvärlden.
Det är nu jag hinner.
 
Jag borde förstås sova. Men det är mycket man borde.
 
Mina dagar är välfyllda. Varierade, men fulla.
Jag pluggar, jobbar lite på Fisken, pluggar lite mera, åker en sväng till Karlstad.
Ikväll var jag på konsert med Davids elever, det var roligt.
 
Så tacksam att jag får jobba lite också! Det är värdefullt  att träffa människor. Ärliga, enkla barn som inte krånglar till det. Sen är en arbetsdag ett ganska bra tillskott i kassan.
 
Den här veckan består mycket av lådor. På lördag får vi nämligen tillträde till VÅR nya lägenhet. Det är förstås Davids lägenhet så länge, men så småningom ska ju jag också bo där. Det känns... stort. Det känns knäppt. Och jätte, jättebra.
 
Om två månader och fem dagar är jag fru.
Jag tycker själv det är jobbigt när folk tjatar om grejer, men det här kan jag liksom inte låta bli...
Ambitionen är något... nedtonad?  Nej inte riktigt så, men alltså, i början är det lätt att tänka vad alla kommer tänka, vad alla ska tycka och så. Nu känns det mer som... Det blir vårt bröllop hur det än blir. Klyschigt och fint, men sant är det.
 
Om två månader och fem dagar är jag fru.
 
Amen.

sju månader.

Igår blev det ordentligt officiellt. Vi hade sagt att det var ökej med ett fb-uttalande, men sen var jag inte så säker. Kanske skulle vi låta bli att skrika ut det och ta det lite pö om pö? Men nej, jag kunde inte hålla mig längre. Så jag skrev det. Igår var det nämligen precis sju månader till vårt B R Ö L L O P. Knasigt!

Jag är så lycklig att jag nästan går och väntar på att nån ska hoppa fram och säga "Du är med i blåsningen, ingen kan ha det så här bra". Jag är kär i världens pärla, har en lya med strålande utsikt, världens mest sociala och underbara jobb, en utbildning som väntar till hösten. Och ett bröllop på det.

Nu lät det visst lite skrytit, det var inte så jag menade. Jag är bara SÅ tacksam för att livet är så fint. Tack Gud.

Inbjudningarna är ute, och anmälningarna har börjat rulla in. Hurra!
(Är löjligt nöjd med korten förresten, så vi, så mys, så annorlunda. Kanske lägger upp bild så småningom :) )

Idag har jag fixat. Köpt grejer till scoutlägret, skickat mejl och grejat. Skönt!
Spenderade eftermiddan med lillasyster Maja och provade klänningar inför skolavslutningen.

fin dag, även om värmen har försvunnit. Det var så gött att bada i helgen!

/Humla

upp och ner

Allt är spännande.

Jag fattar inte hur allt bara vänder. Igår satt jag på kontoret och funderade på vad jag skulle göra. Allt kändes lugnt. Inte stressad alls.

Men idag, då slog det till!

"Nämen oj det där är ju redan imorrn och på fredag ska jag ju göra det där och på lördag är det hajk och på söndag är det konfaledarmöte och så måste jag ta tag i scoutlägret och så måste jag planera sommaren ordentligt och så är det ju Australien, måste fixa pass, måstemåstemåste, visum, hur var det nu med det där?"

Ungefär så låter det i mitt huvud. Hjälpes. (Det är jobbigt bara att läsa den där meningen, ännu värre när det snurrar i huvet liksom)

Imorrn ska jag sätta mig med min bästa vän filofaxen och styra upp den här historien. Tur att organisation är nåt jag är bra på...

Först? sömn.

P.S. Jag läste att våra vänner Elin och Karl fått en bebisgrabb idag. Mys! Bra att det blir lite fler grabbar i kyrkan, jättemånga småtjejer nu! Ture är lite lonley!  :) D.S.

fasligt mycket resande nu!

I helgen var jag, Sayuri och Eva i Vännäs. En liten ort som ligger utanför Umeå. Vilket ligger rätt långt bort. 17 timmar med buss (inkl. väntetider alltså). Puh!

Equmenias rikstämma hölls i vackra Norrland, det var anledningen. Soliga dagar med förhandlingar, diskussioner, konserter och god mat. Det var spännande att vara med! Mycket åsikter och till och med några voteringar med rösträknare.

Det var rackarns fint att träffa fina människor också. Bl.a. en av mina äldsta,bästa vänner som fick för sig att flytta till Malå för tre år sen. Kvalitetstid for the win! Dessutom fick jag reda på att hon var två numera :) Det ledde till ett litet korsförhör, haha, och han klarade testet ;-) Jag blev så glad!

Igår kom vi hem och vi kände nog alla av någon slags jetlag. Nattbuss alltså, jag gillar det, men helt utvilad blev man inte. Jobbade lite igår, planerade färdigt temat för scoutlägret bl.a.

Sov gott inatt.

Nu ska jag ta tag i den här dagen.


Jag ska bli SYV! :)

Senaste tiden har bestått av resor och "väljahögskoleångest".

Jag, Maja och Josse tog en roadtip till Ljungskile för att hälsa på Emma, det var fint. I fredags var jag och fyra tonårstjejer i Karlskoga på Bodaborg. Tiders vad roligt det är alltså!! Skulle kunna spendera dagar där :)

Högskoleångesten i år var på riktigt. Jag har sökt högskola typ, eh, sju gånger tidigare, men den här gången var första jag verkligen känt att det är det jag vill göra. Puh!
Efter många listor, velande, för och emot-tänk och grubbel så bestämde jag mig. Jag ska bli Studie- och yrkesvägledare. Wihoo! :)

Det är typ världens smalaste inriktning. Det är ont om jobb. Det är helkorkat att söka det egentligen. Men det är det jag vill göra, så då är det ju bara att söka. Jag får väl jobba på Ica några år tills en viss Syv härikring går i pension... *hosthost*

I ärlighetens namn så är en av anledningarna tilll mitt yrkesval att jag mött så många DÅLIGA SYVar i mitt liv, att jag tänker bli en bra. En riktigt bra.

Utbildningen verkar jättespännande, tvärvetenskaplig beteendevetenskap och samhällskunskap. Jag får en fil kand pedagogik. Och får utbildning i att ha samtal med människor. Like it :)

Och nej jag är förstås inte hundra på att jag kommer in. Men nästan. Typ 99, 97% säker. Är det nåt jag har, så är det fina siffror. Nåt ska man ju har för allt slit... Ha!

Så; i höst ska jag bo Sthlm en vecka i månaden. Har jag nämnt hur tacksam jag är för att ha stort kontaktnät? vänner i Sthlm; beware, snart kommer jag!

Nu ska jag fira Minja som fyllt två bast. Hurra!

//Helena

den familj jag inte är släkt med.

Jag tog mig en redig långweekend. Fast lördag - tisdag.
Skulle åkt till Uppsala egentligen, men det blev inställt. Såå... vad göra?
Först var de mest förvirring och beslutsångest, men sen tänkte jag att; varför planera? Vi tar't på känn!

Så jag satte mig på ett tåg till Norrköping och mina goda syskon Emma och Jonatan.
Glädje! Vi tog årets första grill med några polare i Herstaberg. Hängde på ungdomsgården de driver i kyrkan.
Pratade till klockan två på natten. Ställde fram klockan till 03.00. Sov i kyrkan för att vi skulle upp tidigt... :)

På söndagen var det gudstjänst. Så fantastiskt att träffa alla dessa underbara människor igen!!! Jag har så många mammor och pappor och syskon där. Ojojoj, jag grinar nästan bara av att tänka på det. Så mycket kärlek!
Träffade otippat min vän Anna Balder där, det var trevligt! Hon, hennes syster Elin och deras kusiner var där för att hälsa på sin mormor(/farmor). Denna mormor råkar vara en av mina förebilder i livet. En riktig ståltant!

En tur till älskade Sörping hann vi med. Tyvärr öppnade inte glasstället förrän idag OCH kanalen var nästan helt uttorkad, men det var fint ändå. =P
Vi åkte tillbaka till Norrpan och fick vår glass. Spenderade kvällen med E & J i Jonatans kollektivs feta soffa. Underbart.

På måndagen tog jag ett ganska spontant tåg (för 88 kr!) till Stockholm. Där gick jag till ännu en av mina fina vänner från Kongo, den vackra Anna-Karin! (Ja, hon är förstås svensk, men det fattade du nog på namnet :-) )

Älskade människa! Har inte sett henne på evigheter, och inte pratat ordentligt på ännu längre, så det var gott att ses igen. Hon bor mitt i smeten i Sthlm, fint att kunna promenera till Drottninggatan... :)
Efter en tur på stan fick vi en något spontan helkväll men två andra Kongo-syskon; Gustav och Linnea. Det var så värt att jag inte ens kan säga hur mycket.

Det är så märkligt hur det blir. Linnea och jag delade rum i Dolisie. Vi delade verkligen livet. Kackerlackorna. Gråten. Sjukdomarna, eländet, frustrationen. Kärleken. Och allt annat i princip. Men sen vi kom hem har vi setts en enda gång på 15 månader. Konstigt. Livet bara springer på!

Vi pratade länge och jag kastades på nåt sätt tillbaka i tiden. Visst, nu pratade vi snarare om utbildningar och sånt än typ "vilken mat man saknar mest?", men vi fyra hör ihop på nåt sätt. Vi delar historia, och det är starkare än man kan tro.

På tisdagen delade jag och A-K Sushibuffé, en ordentlig fika på Vetekatten och ett gott samtal. Själbalsam.

Sen tog jag tåget hem igen, förundrad över kärleken i och till min stora familj, den jag inte är släkt med.

framåt!

Allt går framåt!
Arbetet, kärleken, livet.

Jag saknar ihjäl mig efter Sayan. Nåja, nästan iaf. Hade hennes bönegrupp idag, och då blev det liksom på riktigt att hon är borta. (Det låter som att hon är död, tack och lov inte! Hon är tillbaka i april :-) ) Om jag fattat rätt så träffade hon sin pappa idag. Så häftigt!

Jag jobbar mycket. Oregelbundet och mycket. Jag måste nästan skriva ner det för att fatta och rättfärdiga det för mig själv. Det känns ibland som att jag inte gör nåt. Men jag gör minst 8h er dag, och det få man väl räkna som något....

Veckans hiss är att jag hälsade på syföreningen igår och pratade om min Kongoresa. Urmysiga damer där alltså!

Förkylningen håller i sig, det är drygt. Har inte tränat på länge och jag känner av det. Men så fort halsen är bra, då är jag igång igen! :-)

Mamma var här med lunch, hostmedicin & paket till mig idag. Söt! Jag behövde lite uppmuntran.

kram!

Jag är en ö.

Ibland känns det så. Jag bara finns, mitt i havet.

Jag gör en väldig massa saker. Jag tänker ännu mer.
Jag lever så mycket jag hinner, som Lasse skulle sagt.

Men ibland saknar jag sammanhang.
Träffar en väldig masa folk, men är ändå ganska ensam. Jag har en massa funktioner, fyller massa syften. Det är det finaste i mitt liv, att jag får göra så mycket för andra hela tiden.
Men ibland liksom försvinner jag.

Det är tråkigt.

Jag kan sitta ensam i flera timmar och liksom inte komma på vad jag brukar göra. Vem jag brukar vara. Märkligt.

Det tur att jag träffar David ibland, så jag får lite perspektiv. Då blir jag liksom nån igen. Eller ja, jag är ju alltid nån, men då känner jag mig behövd på riktigt. Det är nog det som är kärlek. Jag behöver honom och han behöver mig. Vi blir liksom bättre tillsammans.

Jag är en ö. Eller kanske snarare en drivande liten gummibåt.

Tur att havet är Gud.

Det obligatoriska "nu har jag fattat att det är vår"-inlägget! :)

Innan gudstjänsten igår tog jag första springrundan ute för i år. Lite isigt i skogen fortfarande, men det var så friskt!
...Såpass friskt att jag drar mig för att gå till gymmet idag. Där är det inte friskt... Det får nog bli en cykeltur i solen istället.

Imorse tog jag på mig vinterjackan när jag gick ut. Jag höll på att svettas sönder, trots att klockan var typ 10. Gött!

Och.... idag såg jag första fjärilen! :)

Limalägret, underbar limalägret!

Vi hade helt strålande dagar i vackra Dalarna!

Det var så gött att åka skidor igen! Två år sen sist. Knäppt. Fina backar, särskilt i min nufunna kärlek Tandådalen. Det var mer av en naturupplevelse än Lindvallen (där är det mer plastigt, anläggning, McDonalds liksom...) Nä, Tandå var verkligen fint. Särskilt borta på östra sidan.
Hundfjället kändes... överskattat? Iaf för mig som inte trivs i svarta backar. Visst, jag kan nog åka där, men det är inte så mycket till skidåkning i supersmala, asbranta backar. Det är mer överlevnadsteknik liksom... Jag fattar inte grejen. Men Trollskogen var fin :o)

Men lägret i sig (mitt åttonde!) var verkligen härligt. Tonåringarna är (om än småjobbiga iband) heeeeelt underbara. De gör mig så glaaad! Jag hade hand om insamlingen och lovsången, så jag hade sannerligen fullt upp. Insamlingen gick till Kongo, något som såklart ligger nära mitt hjärta.

Väl hemma igen var jag ledig i fyra dagar i sträck. Välbehövligt! Mycket sömn. Hälsade på farmor&farfar. Såg på film. Umgicks med min fina Emma som är i Värmland några dagar.
På måndagen kom brorsan och sa: " ska vi inte ta fyrhjulingen upp på fjället och grilla korv?" JO DET SKA VI!
Han är bra, min bror.
Härligt att ha lite qualitytime också, han flyger till Tanzania nästa fredag för att göra sitt ex-jobb. Jag är inte alls avis, nähädå. Kändes fint att sitta på fjället, blicka ut över skogen och prata om Afrika. Jag har ju ändå några tips att dela med mig av :-)

Idag har vi spelat in film till 20:20 (tjugotjugo.se) och sett på mellon i mina soffor.
Ser fram emot måndag, för jag har inte vart ledig såpass att jag hunnit... nånting! Har knappt städat, diskat eller ens hunnit haft lunchpaus ordentligt.
Menmen. Nästa vecka blir månde lugnare... Men då åker Sayan till Japan, så det kan bli spännande här på hemmaplan!

På söndag ska vi till Klätten en vända, det blir iaf ett andningshål!

Kram på er fina

Australien bliiiiiir!

Dagen har spenderats i kyrkor, först i Arvika och sen i Årjäng.

Gudstjänst, rackarns trevligt. Sayuri predikade. Kosade lite med favoritskruttplutten Minja (Hur kan en så liten människa göra en SÅ glad? :) ) Fikade Semlor.

Sen åkte vi till Årjäng för Limastorträff. Nice! Känns som att det går en del på rutin, men att vissa delar förbättras och kluras om. Det är bra med viss förändring tror jag. Det är visst 30e lägret i år tror jag?
Jag har hand om insamlingen tilll Luozi och Lovsången, kan lätt erkänna att jag är stressad över det. JAg vill så mycket! Ska välja sånger ordentligt och göra en powerpoint, så blir det nog bra.

Det är verkligen mycket nu. Känns som att det är det enda jag skriver.... Men det är sant.

Det roligaste som hänt sen sist är iaf att jag och Josse äntligen bokat vår resa till Australien! Knäppt. Har kompisar som bor där i ett år, så då får man ta chansen... Två veckor i sommar är vi borta.(Ja det är vinter där då, men i norra Australien är det typ som svensk sommar fast utan regn... Ja tack!)
Bara det gör en ju pepp på att jobba ordentligt för att spara ihop till det. Jag knäcker lite på Fisken när jag är ledig också, det är trevligt.

Som alla andra är jag förundrad över att det alltid är mellanakter och programledare som är bäst i mellon. Vi följer den smått slaviskt med tonåringarna i kyrkan. Trevligt :)

//Helena

Fullt upp!

Fullt upp! :) Jag vet att jag får skylla mig själv, men jag har inte vart så där väldigt ledig i helgen som jag hade tänkt... Det är scoutplanering som ska göras, mejl som ska skickas, tänk som ska tänkas osv.

I lördags var Elisabeth och Kjell hemma i Bergfjärdningen på lunch. Och fika. Och, ja det blev visst nästan middag också innan vi hade pratat färdigt. Trevligt! :)
Sen skyndade jag till Älgestad på 18 års kalas. Lillalilla Maja fyllde år i söndags. Helt knäppt. I mitt huvud är hon snarare åtta än arton!

Himla fint att bara snacka och hänga, vi hade girltalk ända till fyra i söndagsmorse. Det är sånt som behövs.

Denna vecka är min kollega out of town, så jag ska försöka styra upp världen själv. Är inte avundsjuk på ungdomsledare som alltid jobbar själva.

Nu nska jag knata till gymmet och sen är det scout som gäller. Där kan vi verklgien snacka om fullt upp! (vi har minst 30 scouter...) Sen ska jag handla och sen ska jag försöka hinna städa lite för imorn är det ju bönegrupp och...

Ja, som sagt. Fullt upp!


Tidigare inlägg
RSS 2.0