Liljeholmens fhsk vill ha mig!=)
Två stycken, närmare bestämt. Eller ja, två från Liljeholmen i alla fall.
När jag öppnade det första så stod det: Du är 1:a reserv till s/s-linjen. Jaha, tänkte jag. Göttit mos! Antog att jag inte kommit in på mitt första handsval, och tyckte attt 1:a reserv är ju ändå helt ok.
Sen öppnade Helena det andra mejlet. Där stod:
Du är Antagen till Liljeholmens Vokalensemblelinje.
SAY WHAT!?!?!
Så himla odrägligt stolt över mig själv är jag. Nöjd och stolt. Jag trodde verkligen inte jag hade en chans, oc så hade jag visst det.
Vet inte om jag ska gå, har ju fler sökningar på g, men det är SJUKT bra o ha detta som alternativ. Vore ju kul o gå på samma skola som min vän Ellen från Vänersborg också. Om nu hon ska gå där.
Menmen. Nu ska jag gå ut och njuta av solstrålarna och stråla tillbaka med min nöjdhet! =P
Nytt lokalsinne sökes!
09.41 imorse gick jag på tåget i Arvika. Efter byte i våriga Katrineholm och känsloladdade Linköping hamnade jag i Rimforsa. Snacka om liten håla!
Jag kliver av bussen, glad i hågen, och tänker gå raka vägen till Liljeholmens folkhögskola. Men vänta nu. Resecentrum stod det på kartan. Ja, vänster vid resecentrum. Problem: Vaddå för ett pärskans resecentrum?!?! Allt jag ser är busskurer, villor och en skitstor betongindustri-byggnad. Jaha.
Fram med datorn, kollar kartan igen. Stabilt att det gjorde mig ännu mer förvirrad!
Eftersom jag vet att jag ska gå förbi ICA, så blir min gissning att följa efter bilen som det står "Polfärskt" på. Stabilt var ordet. Men gissningen var lyckad, ICA låg mycket riktigt ett par hundra meter bort. =)
Knatar iväg uppåt i gassande sol, nöjd över att hitta en skylt med skolans namn på.
Första höger, skulle det vara.
hap, första höger går jag. Stor röd villa på kulle med skylt pekande mot sig:"Liljeholmens fhsk". Fint. Sätter mig och vilar en stund först. Reser mig upp och tänker gå in dit jag antar att receptionen är.
Då får jag syn på en stor himla vattenpipa i fönstret.
Vänta lite nu, nåt fel äre som är knasigt med det här. Jag sätter mig i gräset och väntar på bättre tider, eller på nån levande själ att fråga.
Efter tio minuter svänger en bil upp på uppfarten. Hurra tänker jag!
Mörk, ung kille kliver ur, med en jätteskuttig schäfer. Elev, antar jag.
- Känner du till det här stället? frågar jag
- Eh..Nae, jag ska bara lämna en hund tilll föreståndaren. Svara han på bredaste östgötska.
Okej, bra, då ska vi ju ha tag i samma person iaf. Han knackar på. Gående över gården kommer då en man i 50 års åldern.
Killen och mannen verkar känna varandra, och jag står där som ett fån.
- Jag undrar var jag ska ta vägen nånstans, jag ska söka hit till Liljeholmen imorrn. Säger jag och försöker få rätsida på den här märklig situationen.
-Haha, jaså du skrockar mannen. Då är du på fel ställe! Skolan liggger bakom, gå runt knuten bara, och följ asfaltsvägen!
GAH! då hade jag suttit och väntat en halvtimme på fel ställe och skämt ut mig.
suck. Travar bortåt och hittar till slut skolan och gissar mig fram till expeditionen. Äntligen!
Träffar en trevlig människa som ger mig rumsnyckel och karta över området.
Jag går till rummet och sätter mig. Känns lite ensamt, otroligt trött efter lång dag. Vågar inte riktigt lämna rummet, då två killar står och typ drygar/bråkar utanför yieha. Vart har jag hamnat?!
Provet imorrn. Vet inte va jag ska ta mig till riktigt. Men tar nog och spelar lite gitarr. Hungrig också. Levt på choklad hela dan och missade kvällsmaten. suck.
Vill hem och ligga på Davids mage.
Livsstatus just nu..
Kroppen: är rätt så på g nu faktiskt. Tappade ju en del i vikt (som jag nu aktivt jobbar tillbaka med glass och choklad..) och det känns verkligen, mina kläder sitter konstigt o så. skumt. Orkar inte så mycket heller, humöret tar tvärslut ibland och ryggen bråkar, men helt ok faktiskt.
Sökningarna: Shit. Oförberedd. Fattar inte allvaret. Fattar inte att det är typ NU. Skit. Helgen får bli min räddning.
Kärleken: Underbart. Jag har alltid trott mig förstå hur det skulle kännas att vara kär och lycklig på riktigt. Men det är bättre än man kan föreställa sig! Jag nyper mig i armen ibland för att försäkra mig om att det är sanning.
Jag är nästan oförskämt lycklig tillsammans med min älskade D.
Stressen: Under kontroll. Eller nä, men nästan. PAt är som sagt slut, Agnes och Petters konsert är över. Men Prov hänger över mig och de där sökningarna då. Men jag dör inte denna vecka. Vilket det nästan kändes som risk för förra veckan.
Övningen: Igår två timmar. Idag drygt en timme hittills. Så fett nöjd.
Vännerna: Sörjer att jag inte hinner träffa mina närmaste ordentligt. Verkligen. Jag saknar Johan. Måste ringa och snacka ihjäl en natt snart. Way to längesen nu.
Livet funkar i alla fall. Det är ju trevligt.
/Helena
ägg-semlan!!
Min onsdag var en mycket fin dag.. =) Vaknade hos David och vi åkte in till stan.
Skrev texten till en blivande musikvideo med Josse, David, Sayan och Rasmus. Roligt men svårt!
Gick till AKM med Josefin och repade inför konserten på tisdag. Roligt! Kändes mycket bättre nu när jag är inte har ont överallt...=)
Efter det kom jag och Anders på att vi hade en semmeldejt-planerad! Sagt och gjort. Han skulle repa nåt extra när vi var klara, så jag gick till Konsum och handlade baksaker. Ringde runt o fick med Josse och Nalle, o Josse kom o mötte mig på konsum. Träffade Ante där också, så kul! Gött o få en liten catch-up på vad som händer i hans liv, han är en sån fin människa.
Jag och Josse vandrade bortåt och Anders hakade på. VI bestämde oss för att va hos Nalle, han bor störst.
Anders och jag tog tag i bakandet medan de andra två tog tag i guitarhero... ;-) Julia kom också dit, det var roligt.
När bullarna var klara var det dags för mandelmassa och grädde. Vi började pyssla med att gröpa ur bullarna o blanda med mandelmassan. Vad vi inte tänkte på var att vi gröpte ur alla fem bullarna och blandade med mandel, men Nalle är rätt seriöst nötallergiker..
Hm, där stod vi med en urgröpt bulle utan fyllning. Eh, vi kan ju fylla den meed nåt annat... Haha, jag vet inte hur det gick till, jag tror vi slog våra kloka ihop, men hursom kom vi på den fantastiska idén att lägga ett helt, rått ägg i den!
På med grädde och lock, och in till de andra (Nalles var ju ändå tvungen att vara utmärkt pga mandeln så det var lätt att hålla reda på.)
Litet gräddkrig utbryter.
Nalle trycker till Josse semla så hon får gräde på näsan typ. Josse vill hämnas.
Josse trycker till Nalle semla så han får grädde i HELA ansiktet.
Helena halvligger på golvet o försöker hålla sig för skratt, bara H och Anders vet ju att det ligger ett ägg i hans...
Som tur var höll det, och han märkte ingenting..
Lite senare, när Nalle var gräddfri igen, tänkte han äta sin semla... Slickar av lite grädde, och då. DÅ märker han att men va farao är det här?!?! HAHAHAHA! Den minen var det roligaste jag har sett på myyycket länge! Se bilderna på facebook.
(BTW semlorna blev väldigt goda =) )
Resten av kvällen tillbringades sjukt spontant i Emma Ornsteins soffa med henne, Anders, Ylva, Lizette, Björn och Pegah. Emma fyllde år, nämligen. =D
Hem vid två. Tänk vilken bra dag!=)
Lite ensamt att sova själv, dock.
kram på er!
inte riktigt frisk. Men nästan!
Tisdag och onsdag var jag också i skolan, men tankeverksamheten är inte på topp, för jag inser att jag är inte frisk än. Min mjälte mördar mig om jag rör på mig typ, det är inte bra. Fick låna Davids bil en dag, då blev mjälten gladare igen. =)
Kändes bra att gå i skola iaf, vill verkligen inte missa mer nu. Ska ju iväg o söka o ha mig efter lovet och då missar jag ännu mer...
På tal om sökningar så är ju det en lätt ruinerande verksamhet! Snikna eländen som suger ut pengar bara för att dom kan, typ. Menmen, jag tackar och bockar för min far som tar hand om den biten. Ja, jag är ett bortskämt barn.
Inte litte nöjd över att ni-vet-vilka tog SM-guldet i hockeyn förresten. Värt skulle jag vilja säga. Jag kan inte mycket om sånt, men när det är SM-slutspel i hockey, då vaknar sportnörden i mig! Det går inte att undgå. Erica konstaterade att jag är mannen i mitt och Davids förhållande: Jag är lat och tittar på sport medan han tvättar och lagar mat. Haha, strålande utvärdering. =)
Torsdag var en jobbig dag. Rolig, men jobbig. Repade inför Agnesoch Petters studentkonsert typ hela dan, det var kul, förutom att min rygg/mjälte gjorde så förbannat ont. Ville verkligen bara lägga mig ner och gråta, men det blir ju inget bätttre av. Ipren is my friend, men han svek mig då. Förlåt att jag var konstig då, det var inte meningen.
Efter det gick jag hem till Erica och skrev projektarbetesrapporten! Inte klara än på ett tag, men verkligen på G! Yeeehaa!
Hon skulle ändå hämta sin bror Henrik på VIk, så jag fick skjuts hem. Liten försmak av himmelriket skulle jag vilja kalla det...
Gick till kyrkan efter att ha sovit bort lite ont. Åkte hem till David och sov som en lite stock. En björkstock, typ.
Gårdagen spenderades sittandes och liggandes i Davids soffa... Men missförstå mig inte, jag pluggade faktiskt naturkunskap och skrev massa rapport också. Övade en del piano sen faktiskt. Rätt nöjd.
David, min allra finaste David upphävde pussförbudet på kvällen. Helena är mycket, mycket nöjd. =P
Snart ska vi hem till mina päron och käka påskmat. Ska bli trevligt. Särskilt eftersom Jakob är hemkommen från Skottland och både Sayuri och hennes mamma Lilian kommer va där. Mys!
Är lite pepp att gå ut ikväll, men ryggen säger "nähä dudu din fuling", så det blir nog inte mycket av det...Menmen, jag lider verkligen inte hemma i Davids soffa. Snarare tvärt om. Och nu är mina svärisar hemma igen! =D
Over n' out.
//Humla
Sängliggande, saknar och servettvikningar
I tisdags fick jag besök, det var trevligt! Både David och Sayuri kom ända hitut till skogen minsann =) Semmelfika till sent på kvällen, så skönt och tänka på nåt annat än att tycka synd om sig själv....
Sayuri sov över och var nog rätt nöjd att få ligga i Jakobs säng. Håll ut kära vän, bara en vecka kvar nu! =P
Dagarna går sjukt fort ändå, det är ju trevligt. Igår kom David hit igen, så himla gulligt att han släpper det han har för händer och kommer till mig. Vilken gentleman man fått sig!
(Om nån undrar hur det går med pussförbudet, så kan jag hälsa att jag knappt får slänga kindpussar ens en gång. Det är nog bra och tur att jag har en man med självdiciplin..)
Jag insåg idag hur glad man blir när någon kommer ihåg en, när man ligger ensam och typ tittar på telefonen. Det värmer verkligen i hjärtat för minsta sms! Inser också hur sjuuuukt mycket jag kommer sakna min klass efter studenten, det gör liksom lite ont nu och jag har inte vart borta två veckor ens... Ålskar er, es3:or.
Hur mycket får man tycka om sina "svärföräldrar"? Jag känner mig lätt skum när jag inser att jag saknar dem som as. David säger inte så mycket, men jag tror att jag saknar dem mer än han. Får jag det?
(De är på tvåveckorssemester låååååångt söderut ).
Tur att de kommer hem på tisdag. Tror att jag ska möta pepparkakorna vid tåget faktiskt.
Precis nu sitter jag och googlar på bröllop och gräver ner mig i buketter och grejer. Haha, ingen anledning att bli orolig, men det är ganska kul faktiskt... ;-)
Snart får det bli käk, min mage skriker, men några fler buketter får det nog bli. Sen ska jag ringa älsklingen också. Saknar honom.
krams på er fina!
/Humla
