Betel - hopp och lite förtvivlan
Häpp!
Fyra dagar skola avklarad. futtigt låter det, men ingen dans på rosor måste jag väl erkänna. Ha, inte hade jag fattat att det skulle va en sån här känslostorm att flytta och börja om! Nä vet du vad, det var bättre förr, när man gick i gymnasiet och inte behövde bry sig så mycket mer än om betygen. (Hade jag vetat att jag skulle säga så här ör bara ett halvår sedan, hade jag dödat mig själv) Men ärligt, det är väldigt annorlunda här faktiskt.
Det som stör mig mest just nu är att jag hade någon sorts böåögd dröm om att det skulle vara mer kravlöst här. Att jag skulle få bestämma om min egen utveckling och mina mål. Att lärarna skulle finnas där mer som uppmuntran än med piska. Men NÄ. Vi har haft träff med pianogänget och sånggänget och HEJ ångest är väl min kommentar. Sanningen är att jag måste bli fetbra på att: ta kritik, inte bryta ihop när jag gör någon lite besviken, göra saker jag inte vågar och ta för mig. Och detta typ NU, annars kommer jag dö på gemensam sång, gemensam piano eller individuella i de ämnena. Det känns ju fint. Suck. Allla är typ bäst i världen, (och det är ingen överdrift!) och här kommer jag med mitt: "Jag vill utvecklas lite,, i min egen takt, för jag kan inte så mycket än"
"Det är bara att bryta ihop och gå vidare" som man brukar säga. Det känns så.
Det positiva är ju att det finns snälla människor här. Människor som ser mig och vågar prata med mig, fastän jag inte säger så mycket. . Personer jag villl lära känna.
Det finns lärare som jag ser framemot att ha lektioner med. Ämnen jag knappt kan bärga mig till.
Det finns bra lokaler som faktiskt uppmuntrar till övning. Jag kommer bli bra på att öva.
Det finns ett kapell med andakter och gudstjänster, I SKOLAN! underbart är faktiskt ordet.
Framförallt finns tid för mig att ätnka och klura ut vad jag vill med mitt liv.
Kanske är mitt kall att bli bibliotekarie. Kanske nåt helt annat. Idag fick jag verkligen feeling under gudstjänsten att Gud vill ha mig till att skriva lovsånger. Märkligt. Men vill Han det, då får han banne mej bjussa på lite inspiration också!
Imorrn lämnar jag TOKholmen och åker till sköna Värmeland igen, det är en outsäglig längtan dit. Inte bara för att David bor där, utan för att, jag vet inte riktigt, men jag hör ju hemma där. Min själ bor där. Och mitt hjärta. Det är bara det att kroppen och hjärnan är österut på fortbildning en sväng.
Nu ska jag krypa ner och hoppas på att sova gott. Jag längtar verkligen hem, så att det gör ont i magen.
godnatt
/H
Fyra dagar skola avklarad. futtigt låter det, men ingen dans på rosor måste jag väl erkänna. Ha, inte hade jag fattat att det skulle va en sån här känslostorm att flytta och börja om! Nä vet du vad, det var bättre förr, när man gick i gymnasiet och inte behövde bry sig så mycket mer än om betygen. (Hade jag vetat att jag skulle säga så här ör bara ett halvår sedan, hade jag dödat mig själv) Men ärligt, det är väldigt annorlunda här faktiskt.
Det som stör mig mest just nu är att jag hade någon sorts böåögd dröm om att det skulle vara mer kravlöst här. Att jag skulle få bestämma om min egen utveckling och mina mål. Att lärarna skulle finnas där mer som uppmuntran än med piska. Men NÄ. Vi har haft träff med pianogänget och sånggänget och HEJ ångest är väl min kommentar. Sanningen är att jag måste bli fetbra på att: ta kritik, inte bryta ihop när jag gör någon lite besviken, göra saker jag inte vågar och ta för mig. Och detta typ NU, annars kommer jag dö på gemensam sång, gemensam piano eller individuella i de ämnena. Det känns ju fint. Suck. Allla är typ bäst i världen, (och det är ingen överdrift!) och här kommer jag med mitt: "Jag vill utvecklas lite,, i min egen takt, för jag kan inte så mycket än"
"Det är bara att bryta ihop och gå vidare" som man brukar säga. Det känns så.
Det positiva är ju att det finns snälla människor här. Människor som ser mig och vågar prata med mig, fastän jag inte säger så mycket. . Personer jag villl lära känna.
Det finns lärare som jag ser framemot att ha lektioner med. Ämnen jag knappt kan bärga mig till.
Det finns bra lokaler som faktiskt uppmuntrar till övning. Jag kommer bli bra på att öva.
Det finns ett kapell med andakter och gudstjänster, I SKOLAN! underbart är faktiskt ordet.
Framförallt finns tid för mig att ätnka och klura ut vad jag vill med mitt liv.
Kanske är mitt kall att bli bibliotekarie. Kanske nåt helt annat. Idag fick jag verkligen feeling under gudstjänsten att Gud vill ha mig till att skriva lovsånger. Märkligt. Men vill Han det, då får han banne mej bjussa på lite inspiration också!
Imorrn lämnar jag TOKholmen och åker till sköna Värmeland igen, det är en outsäglig längtan dit. Inte bara för att David bor där, utan för att, jag vet inte riktigt, men jag hör ju hemma där. Min själ bor där. Och mitt hjärta. Det är bara det att kroppen och hjärnan är österut på fortbildning en sväng.
Nu ska jag krypa ner och hoppas på att sova gott. Jag längtar verkligen hem, så att det gör ont i magen.
godnatt
/H
Du tycker jag är för tyst. Då vill jag säga så här.
Jag är inte dum. Jag är inte svårpratad. Jag är inte feg. Jag är inte osocial.
Det är bara det att jag är bra på att lyssna.
Jag är inte dum. Jag är inte svårpratad. Jag är inte feg. Jag är inte osocial.
Det är bara det att jag är bra på att lyssna.
dag två.
Så. Andra dagen avklarad!
Fascineras om och om igen hur trött jag blir av det här, redan vid åtta tiden skulle jag lätt kunna somna liksom... Menmen, masssssa nya folk med tillhörande namn + ny miljö, då blir det väl så här. Inte mycket vettigt idag, men det började bra med prova-på-kören-på-Betel. Fett nice! Det är lite Estetvibbar fast med fler grabbar =) Sen är det ju riktigt kul att körledaren påminner om Elisabeth typ jättemycket... Ärligt: Mammaför musikerna, lärare i dirigering,kör och musikhistoria, lite virrig, snäll, hård men rättvis. På pricken!
Vi sjöng ett fint Purcell-stycke iaf, och jag känner på mig att måndagmornar kommer bli en favvis i schemat faktiskt =)
Vääärldens längsta och mest ointressanta/orelevanta datainfo på em. I en liten datasal med maaaassa folk i = inget syre. Det var ju fler än jag som såg svimmiga ut kan jag lova!
Kvällen bjöd på promenad, 50minuters övning (ja, mjukstart), kvällsyoghurt med Cosima och pratstund med David. Fint =)
Pratade en svängis med far också, som ska sponsra mig med SL-kort! *bortskämt barn* Himla snällt faktiskt, för det är abstremt dyrt med tunnelbana i längden.
Nu ska jag SOVA!
Kram!
Fascineras om och om igen hur trött jag blir av det här, redan vid åtta tiden skulle jag lätt kunna somna liksom... Menmen, masssssa nya folk med tillhörande namn + ny miljö, då blir det väl så här. Inte mycket vettigt idag, men det började bra med prova-på-kören-på-Betel. Fett nice! Det är lite Estetvibbar fast med fler grabbar =) Sen är det ju riktigt kul att körledaren påminner om Elisabeth typ jättemycket... Ärligt: Mammaför musikerna, lärare i dirigering,kör och musikhistoria, lite virrig, snäll, hård men rättvis. På pricken!
Vi sjöng ett fint Purcell-stycke iaf, och jag känner på mig att måndagmornar kommer bli en favvis i schemat faktiskt =)
Vääärldens längsta och mest ointressanta/orelevanta datainfo på em. I en liten datasal med maaaassa folk i = inget syre. Det var ju fler än jag som såg svimmiga ut kan jag lova!
Kvällen bjöd på promenad, 50minuters övning (ja, mjukstart), kvällsyoghurt med Cosima och pratstund med David. Fint =)
Pratade en svängis med far också, som ska sponsra mig med SL-kort! *bortskämt barn* Himla snällt faktiskt, för det är abstremt dyrt med tunnelbana i längden.
Nu ska jag SOVA!
Kram!
Stockholm!
Hela veckan har gått åt till packning. Kanske inte världens mest effektiva, men ändå: packning.
Igår, lördag, var jag hos Ylva en kortis i deras fina sommarhus i Speked, thank you very much darlin' för den andningspausen, trots att det inte blev länge.
sen åktes det Golf in till la stada igen för ombyte. Kräftkalas!
Ut till Agneteberg med typ 14(?) andra och åt kräftor så att händer kommer stinka i fjorton dar. Väldigt trevligt iaf.
Kvällen avslutades med Téréses underbara vitchoklad/jordgubbs-pannacotta...INte illa attt känna en och annan konditor faktiskt! ;-)
Sade hejdå till David. Inte lika trevligt. Blödiga jag grät då. Och gråter nästan nu när jag tänker på det... Himla skit. Menmen, det var mysigt och jag bär honom med mig både i mitt hjärta och i silverhjärtat om halsen. Min älskling.
Åkte hemåt skogs och grät hela vägen hem. Kul. Tips: kör inte bil och gråt samtidigt, det blir liksom inge bra. Särskilt inte i mörker i älg/rådjur/räv/katt/vilket-annat-sabla-djur-som-helst - täta Västvärmland. Kom hem iaf. Sova!
Godmorgon kl. 07.15. Frukost och en kortis upp till farmor&farfar. Sen bar det av mot Afrika, eller ja Arvika alltså.
Slängde på takboxen i sista stund, ett klokt val, skulle det visa sig...
Bar ut alla lådor från min lägenhet och packade in i bilen. Ungefär 42 gånger mumlar Helena "Oh no, det här kommer inte gå. Verkligen INTE gå". Men har man en pappa som varit dansbandsmusiker i 35 år, och packat en och annan (hrm) kärra, så går allt!
Fett nöjd när till och med mina feta prydnadskuddar till sängen kom med.Haha, ibland är lycka lättköpt =)
5 timmar (eller var det kanske år?) i bil och Brommaplan it is. Bar in all lådor igen (Fasligt bäramde jämt!) och jag skämdes kanske lite över den otroliga mängden prylar. Tack gode Gud för Volvo Kombi.
Mitt rum är faktiskt jättefint, mycket större o bättre än jag hoppats. (Men eftersom jag föreställt mig nånslags garderob utan fönster, så kunde det ju knappt bli värre...)
Nästan lika stort som i Arvika faktiskt. Och jag har t.o.m. egen toa!! Me fet-like. Sen att jag typ hör när grannarna ANDAS får jag väl helt enkelt leva med.
Det finns trevligt folk här iaf, alla lådor är uppackade, magen är mätt och allt är rätt okej faktiskt. Mammi och pappi sover typ tre kvarter bort, så vad skulle kunna hända liksom? ;-)
Pratade med David förut och det gör inte riktigt lika ont som igår. A man's gotta do what a woman's gotta do, liksom.
Nu somnar jag strax, så det är dags att krypa ner.
Förlåt att mina uppdateringar är sömnigt långa förresten.
/Helena på nya äventyr
Igår, lördag, var jag hos Ylva en kortis i deras fina sommarhus i Speked, thank you very much darlin' för den andningspausen, trots att det inte blev länge.
sen åktes det Golf in till la stada igen för ombyte. Kräftkalas!
Ut till Agneteberg med typ 14(?) andra och åt kräftor så att händer kommer stinka i fjorton dar. Väldigt trevligt iaf.
Kvällen avslutades med Téréses underbara vitchoklad/jordgubbs-pannacotta...INte illa attt känna en och annan konditor faktiskt! ;-)
Sade hejdå till David. Inte lika trevligt. Blödiga jag grät då. Och gråter nästan nu när jag tänker på det... Himla skit. Menmen, det var mysigt och jag bär honom med mig både i mitt hjärta och i silverhjärtat om halsen. Min älskling.
Åkte hemåt skogs och grät hela vägen hem. Kul. Tips: kör inte bil och gråt samtidigt, det blir liksom inge bra. Särskilt inte i mörker i älg/rådjur/räv/katt/vilket-annat-sabla-djur-som-helst - täta Västvärmland. Kom hem iaf. Sova!
Godmorgon kl. 07.15. Frukost och en kortis upp till farmor&farfar. Sen bar det av mot Afrika, eller ja Arvika alltså.
Slängde på takboxen i sista stund, ett klokt val, skulle det visa sig...
Bar ut alla lådor från min lägenhet och packade in i bilen. Ungefär 42 gånger mumlar Helena "Oh no, det här kommer inte gå. Verkligen INTE gå". Men har man en pappa som varit dansbandsmusiker i 35 år, och packat en och annan (hrm) kärra, så går allt!
Fett nöjd när till och med mina feta prydnadskuddar till sängen kom med.Haha, ibland är lycka lättköpt =)
5 timmar (eller var det kanske år?) i bil och Brommaplan it is. Bar in all lådor igen (Fasligt bäramde jämt!) och jag skämdes kanske lite över den otroliga mängden prylar. Tack gode Gud för Volvo Kombi.
Mitt rum är faktiskt jättefint, mycket större o bättre än jag hoppats. (Men eftersom jag föreställt mig nånslags garderob utan fönster, så kunde det ju knappt bli värre...)
Nästan lika stort som i Arvika faktiskt. Och jag har t.o.m. egen toa!! Me fet-like. Sen att jag typ hör när grannarna ANDAS får jag väl helt enkelt leva med.
Det finns trevligt folk här iaf, alla lådor är uppackade, magen är mätt och allt är rätt okej faktiskt. Mammi och pappi sover typ tre kvarter bort, så vad skulle kunna hända liksom? ;-)
Pratade med David förut och det gör inte riktigt lika ont som igår. A man's gotta do what a woman's gotta do, liksom.
Nu somnar jag strax, så det är dags att krypa ner.
Förlåt att mina uppdateringar är sömnigt långa förresten.
/Helena på nya äventyr
Inte så bra
att det är onsdag och jag inte kommit nånvart i packningen.
att jag inte fixat present till Robban än.
Att jag är en snigel.
att flytten snart går och David stannar här.
att jag inte har nån koll.
MEN. David fyllde år igår och det var mysigt. Blommor och Höganäsporslin från mig. (vi samlar på samma färg...;-) )
Idag: handla mat. gå till apoteket. åka till Ämmmma och ha tjejmys innan flytt. Pärry!
att jag inte fixat present till Robban än.
Att jag är en snigel.
att flytten snart går och David stannar här.
att jag inte har nån koll.
MEN. David fyllde år igår och det var mysigt. Blommor och Höganäsporslin från mig. (vi samlar på samma färg...;-) )
Idag: handla mat. gå till apoteket. åka till Ämmmma och ha tjejmys innan flytt. Pärry!
Sommaren lider mot... Eller nää, vet du vad. Det gör den inte alls det!
Det är verkligen fint liv att ha semester! Jag och min fin har varit en kortis på Västkusten, Strömstad närmare bestämt, och bara myyyyst.
Titta på båtar, äta glass, promenera, äta lax och campa. FINT!
Sen åt vi räkor i gräset i solnedgången, det var romantiskt det =D Åh, vad jag är lycklig!
Min hjärna är lite i kaos nuförtiden. Jag hatar att bo på två ställen, och lider verkligen med alla skilsmässobarn som tvingats ha det så sen de vara mini. Jag tycker det är skitsvårt att hålla reda på vart varje pinal är och räkna ut precis vad jag kommer kanske eventuellt behöva i förväg. Hur är det då när man är typ 10?!
Min lägenhet är ett fett kaos nu, det är väl bidragande till hjärnkaoset. Har börjat packa ihop mig nu och det går faktiskt framåt. Hela badrummet är i lådor och en bra bit av ena garderoben. Och massa småtjafs också. Bra!
Så himla gött att det flyter för folk också. Erica, min fina, kom in i Uppsala på sjukgymnast, på andra intaget. SÅ VÄRT! Erica, bra kämpat, jag vet hur du slet, och my Goood vad du är värd det. Du är bäst.
Sen kom Julia in på Ingesund också, det är ju minst lika nice! Så himla bra för dig syster! =)
Hela veckan som kommer ska jag ligga i rabatter, måla och klippa gräs = bli rik. Det känns rätt fint, för pengarna sinar.
Min lördagskväll, förresten, var nice. Hamnde ute i Agneteberg en vända och sen gjorde jag och Emma O bryggan. Eller nja, vi satt mest och hängde. Och pratade med nån kufisk snubbe vid namn Håkan. Han fick Emma attt skria ut "Det är Robin Hood jag vill ha!!" Mitt på dansgolvet, det var iaf väldigt skojigt då.
Åkte hem till David sen. (Efter att jag o Emma fått knata hela vägen ut till Agneteberg, eftersom Busseländet inte behagade starta när vi skulle till stan) Tack Gode Gud att den startade då iaf!
Det är nåt av det bästa jag vet att smyga in i ett helmörkt hus och krypa ner hos David som redan sover. MYS!
Måste sova nu, om jag ska ha en chans att komma upp imorrn. 06.15. Yiehaa! Har ärligt inte gått upp före iaf åtta sen innan studenten. Heja mej och heja arbetslös.
kram
/Helena
Titta på båtar, äta glass, promenera, äta lax och campa. FINT!
Sen åt vi räkor i gräset i solnedgången, det var romantiskt det =D Åh, vad jag är lycklig!
Min hjärna är lite i kaos nuförtiden. Jag hatar att bo på två ställen, och lider verkligen med alla skilsmässobarn som tvingats ha det så sen de vara mini. Jag tycker det är skitsvårt att hålla reda på vart varje pinal är och räkna ut precis vad jag kommer kanske eventuellt behöva i förväg. Hur är det då när man är typ 10?!
Min lägenhet är ett fett kaos nu, det är väl bidragande till hjärnkaoset. Har börjat packa ihop mig nu och det går faktiskt framåt. Hela badrummet är i lådor och en bra bit av ena garderoben. Och massa småtjafs också. Bra!
Så himla gött att det flyter för folk också. Erica, min fina, kom in i Uppsala på sjukgymnast, på andra intaget. SÅ VÄRT! Erica, bra kämpat, jag vet hur du slet, och my Goood vad du är värd det. Du är bäst.
Sen kom Julia in på Ingesund också, det är ju minst lika nice! Så himla bra för dig syster! =)
Hela veckan som kommer ska jag ligga i rabatter, måla och klippa gräs = bli rik. Det känns rätt fint, för pengarna sinar.
Min lördagskväll, förresten, var nice. Hamnde ute i Agneteberg en vända och sen gjorde jag och Emma O bryggan. Eller nja, vi satt mest och hängde. Och pratade med nån kufisk snubbe vid namn Håkan. Han fick Emma attt skria ut "Det är Robin Hood jag vill ha!!" Mitt på dansgolvet, det var iaf väldigt skojigt då.
Åkte hem till David sen. (Efter att jag o Emma fått knata hela vägen ut till Agneteberg, eftersom Busseländet inte behagade starta när vi skulle till stan) Tack Gode Gud att den startade då iaf!
Det är nåt av det bästa jag vet att smyga in i ett helmörkt hus och krypa ner hos David som redan sover. MYS!
Måste sova nu, om jag ska ha en chans att komma upp imorrn. 06.15. Yiehaa! Har ärligt inte gått upp före iaf åtta sen innan studenten. Heja mej och heja arbetslös.
kram
/Helena
