Helena <3 David = sant
Så var det äntligen dags. Sagan blev sann. Han blev min.
När man inte är äldre än 22 så får man väl knappt säga "äntligen" när det handlar om bröllop, men det känns så.
Vi har upplevt fyra år tillsammans, både på distans och nära. Vi överlevde Stockholm, vi överlevde Kongo.
Han har väntat på mig. Nu var det dags, han blev min på riktigt. Äntligen.
Vi har upplevt fyra år tillsammans, både på distans och nära. Vi överlevde Stockholm, vi överlevde Kongo.
Han har väntat på mig. Nu var det dags, han blev min på riktigt. Äntligen.
Det blev inte som vi trodde, det blev ungefär en miljon gånger bättre. Ärligt talat.
På morgonen var jag hos frisören som gjorde mig riktigt snygg. Jag kände mig så där härligt kvinnlig och kunglig som jag hade hoppats :) David hämtade mig och Emma hos frisören, och att se varandra bröllopsklädda var verkligen speciellt!
Min käre störstebror fotograferade oss i kyrkan innan vigseln och sen åt vi lunch i församlingshemmet.
Kl. 14 var det dags. Klockorna ringde, stråkkvartetten började spela och sen gjorde vi entre. Kyrkan var nästan full, allt gick som planerat, jag läste min spoken word och vi kom ihåg löftena :) Stort kramkalas utanför kyrkan, vi var så tacksamma att det inte regnade!
Sen var det dags för festen! Vi fick göra världens spexigaste entré: rakt ut på scenen med hjärtkonfetti och Winter games i högtalarna! Middagen var god: sushi (tack än en gång Sayuri, det var fantastiskt!), fläskfilé, potatisgratäng och kantarellsås och till sist lingonparfait till efterrätt. Senare åt vi White Lady tårta med blåbär i, och på natten popcorn och hemkokt kola som jag gjort.
Det häftigaste var att SÅ många ville delta med olika saker på festen. Drama av Fröding på värmländska, Sång på Kikongo av hela kongoklassen, tårdrypande tal, dikter, kärleksförklaringar, föräldrarnas minnen m.m. Fantastiskt! Vi är verkligen helt överväldigade av tacksamhet.
Så många bode tackas mer än vi nånsin kommer klara. Fotografer, kockar, serveringspersonal, familjer som slitit häcken av sig med allt, vänner och värdar. Dessa värdar alltså. De är så ofantligt ambitiösa och fantastiska, de hade fixat tusen saker: fantastiska häften, detaljer i mängder, bröllopstipsrad... Galet.
Nu har det gått nästan två veckor. Jag har fortfarande inte smält alla intryck, allt det fantastiska. Kanske lägger upp nån bild, så ni får se hur snygga vi var :)
Nu finns bara tre ord.
Kär, lycklig & tacksam.
med kärlek
/Fru Johannesson. Äntligen :)
Kommentarer
Postat av: Far
Det var en fantastisk dag lördag 29/12/2012
Den kommer jag aldrig att glömma!
Tänk all lelljänta blivit fru Johannesson!!
Kram
Postat av: mamma
Fantastiskt var rätta ordet! Vi har fortfarande fullt upp att smälta alla fantastiska intryck!
Då är vi alltså två... fru Johannesson alltså:)
Kramar från svärmor
Postat av: Mor
Så himla roligt :) Är så glad för er skull och för att ni blev nöjd.
Postat av: Mor
Ja, nöjda ska det naturligtvis stå. Vi är väl fortfarande du med varandra trots att du heter fru Johannesson
Postat av: josefin
Det var så fint!! :)
Postat av: Theres
Ni ät helt underbara! Jag blir så glad av att läsa om hur lyckliga ni är! Tack för att jag fick vara med om er fina dag!
Trackback
