Skogshumla

Märkliga dagar är allt jag har nuförtiden.
Onsdagen började hos David och sen med naturkunskap B. Sen ensembleledning.
Nervös.
11.15 stod jag på ANC parkering och funderade varför jag är så korkad att jag gett mig in i det här.
Sen gick allting väldigt fort: Träffade Anders körlärare och betalade bilen, träffade vägverket-gubben, gjorde säkerhetskontroll (vindrutetorkare). Körde mot Mikaelikyrkan, klarade vändning, mot koppsäng på snöig grusväg. Fixade varenda skylt, varje väjningsplikt, varje allting. Kom till Agneteberg förbi skolan. Sen en fyrvägskorsning. En förbannad fyrvägskorsning. Höga snövallar och jag hade väjningsplikt. Saktar ner, på väg att köra rakt över
Då dyker en ful, förbannad liten bil upp från höger, och innan jag hinner reagera har gubben bromsat och mitt potentiella körkort flyger åt fanders.

Jag brukar sällan använda fula ord, men då var de nära.
Tillbaka till ANC, fick ej godkänt lappen i handen och rusade därifrån med gråten i halsen. Sprang in på Akm och barrikaderade en toalett i en halvtimme. Förstörd. Krossad. Allt självförtroende nedspolat i toaletteländet som jag satt på. Det är sällan jag gått från förväntansfull till förstörd på så kort tid. Det var verkligen som att ha papper på att man är värdelös på att köra bil. Kul. Ringer runt till Erica, Emma och David så att de vet.
Anders ringer. Jag svarar inte. Anders ringer igen lite senare. Jag svarar.
Tröstar mig lite. Kommer överens om att vi ska höras längre fram när jag samlat mig lite. Eller imorrn.

Typ kvart i två börjar jag gå hemåt. Ganska samlad så jag ringer till Anders. "Vill du ha en uppkörningstid igen idag?"   What?!?!?!!
Jag springer dit för att snacka med honom "in person".
"Vill du ha en uppkörningstid om 45 minuter?"
Dubbel-what!!??!?!?!?
Tunghäfta, förvirring, och viss panik. 45 minuter?!
Susanne, Hasse och Anders står inne på kontoret på trafikskolan och tittar på mig i min förvirring.
"eh, öh, tja, det kanske är lika bra, eller ja, eller är det ? Jag dör eller blir lycklig eller jag vet inte vart ja ska ta vägen!"
Hasse påminner om att det inte går att avboka om Susanne trycker på knappen (vilket hon är precis beredd att göra).
Anders peppar och säger att jag kommer klara det. Endera samma dag, eller också vänta en månad. Nä det går inte. Okej. Ingen idé att tveka. Vi kör. Susanne bokar uppkörningstid kl 14.45. Galet.

Jaja, bara att ladda om. Kör en sväng i stan innan vi åker till ANC. Får naturligvis samma sura vägverket snubbe som förut. Ironi.
In i stan, varv på varv. Kör mot Karlstad, ut på vägrenen flera gånger, in på ett ställe jag aldrig varit. Vände o krånglade. Tillbaka Mot Arvika. Ojojoj. Trodde inte att det skulle gå.
Parkerar förbaskat bra för att va jag.
Gubben mumlar "körningen godkänd" 
Trippel-whaaat!?!?!!?!!?!
Får lappen i näven, träffar Anders utanför bilen, kramas och går därifrån alldeles skakig.

Jag har körkort. JAG har körkort. Jag HAR körkort. Jag har KÖRKORT!!!!!!! =D

Galet. Ringer Emma, träffar Erica o Emma L. Ringer David och börjar nästan gråta för att jag är så lycklig. Jag har Körkort, äntligen. Tårar, slit, timmar och elände. Men nu, nu tusan har jag körkort, på rikitigt.

Lånar Emma Ls bil och känner mig himla cool (;-)) när jag drar till akm i bil. Själv!

Riggar inför morgondagen på kvällen. Några timmar på ritz. Förstår knappt att nånting av den här dagen var på riktigt.

(Förlåt för det långa inlägget, men jag behövde få det ur mig)

///H