den familj jag inte är släkt med.
Jag tog mig en redig långweekend. Fast lördag - tisdag.
Skulle åkt till Uppsala egentligen, men det blev inställt. Såå... vad göra?
Först var de mest förvirring och beslutsångest, men sen tänkte jag att; varför planera? Vi tar't på känn!
Så jag satte mig på ett tåg till Norrköping och mina goda syskon Emma och Jonatan.
Glädje! Vi tog årets första grill med några polare i Herstaberg. Hängde på ungdomsgården de driver i kyrkan.
Pratade till klockan två på natten. Ställde fram klockan till 03.00. Sov i kyrkan för att vi skulle upp tidigt... :)
På söndagen var det gudstjänst. Så fantastiskt att träffa alla dessa underbara människor igen!!! Jag har så många mammor och pappor och syskon där. Ojojoj, jag grinar nästan bara av att tänka på det. Så mycket kärlek!
Träffade otippat min vän Anna Balder där, det var trevligt! Hon, hennes syster Elin och deras kusiner var där för att hälsa på sin mormor(/farmor). Denna mormor råkar vara en av mina förebilder i livet. En riktig ståltant!
En tur till älskade Sörping hann vi med. Tyvärr öppnade inte glasstället förrän idag OCH kanalen var nästan helt uttorkad, men det var fint ändå. =P
Vi åkte tillbaka till Norrpan och fick vår glass. Spenderade kvällen med E & J i Jonatans kollektivs feta soffa. Underbart.
På måndagen tog jag ett ganska spontant tåg (för 88 kr!) till Stockholm. Där gick jag till ännu en av mina fina vänner från Kongo, den vackra Anna-Karin! (Ja, hon är förstås svensk, men det fattade du nog på namnet :-) )
Älskade människa! Har inte sett henne på evigheter, och inte pratat ordentligt på ännu längre, så det var gott att ses igen. Hon bor mitt i smeten i Sthlm, fint att kunna promenera till Drottninggatan... :)
Efter en tur på stan fick vi en något spontan helkväll men två andra Kongo-syskon; Gustav och Linnea. Det var så värt att jag inte ens kan säga hur mycket.
Det är så märkligt hur det blir. Linnea och jag delade rum i Dolisie. Vi delade verkligen livet. Kackerlackorna. Gråten. Sjukdomarna, eländet, frustrationen. Kärleken. Och allt annat i princip. Men sen vi kom hem har vi setts en enda gång på 15 månader. Konstigt. Livet bara springer på!
Vi pratade länge och jag kastades på nåt sätt tillbaka i tiden. Visst, nu pratade vi snarare om utbildningar och sånt än typ "vilken mat man saknar mest?", men vi fyra hör ihop på nåt sätt. Vi delar historia, och det är starkare än man kan tro.
På tisdagen delade jag och A-K Sushibuffé, en ordentlig fika på Vetekatten och ett gott samtal. Själbalsam.
Sen tog jag tåget hem igen, förundrad över kärleken i och till min stora familj, den jag inte är släkt med.
Skulle åkt till Uppsala egentligen, men det blev inställt. Såå... vad göra?
Först var de mest förvirring och beslutsångest, men sen tänkte jag att; varför planera? Vi tar't på känn!
Så jag satte mig på ett tåg till Norrköping och mina goda syskon Emma och Jonatan.
Glädje! Vi tog årets första grill med några polare i Herstaberg. Hängde på ungdomsgården de driver i kyrkan.
Pratade till klockan två på natten. Ställde fram klockan till 03.00. Sov i kyrkan för att vi skulle upp tidigt... :)
På söndagen var det gudstjänst. Så fantastiskt att träffa alla dessa underbara människor igen!!! Jag har så många mammor och pappor och syskon där. Ojojoj, jag grinar nästan bara av att tänka på det. Så mycket kärlek!
Träffade otippat min vän Anna Balder där, det var trevligt! Hon, hennes syster Elin och deras kusiner var där för att hälsa på sin mormor(/farmor). Denna mormor råkar vara en av mina förebilder i livet. En riktig ståltant!
En tur till älskade Sörping hann vi med. Tyvärr öppnade inte glasstället förrän idag OCH kanalen var nästan helt uttorkad, men det var fint ändå. =P
Vi åkte tillbaka till Norrpan och fick vår glass. Spenderade kvällen med E & J i Jonatans kollektivs feta soffa. Underbart.
På måndagen tog jag ett ganska spontant tåg (för 88 kr!) till Stockholm. Där gick jag till ännu en av mina fina vänner från Kongo, den vackra Anna-Karin! (Ja, hon är förstås svensk, men det fattade du nog på namnet :-) )
Älskade människa! Har inte sett henne på evigheter, och inte pratat ordentligt på ännu längre, så det var gott att ses igen. Hon bor mitt i smeten i Sthlm, fint att kunna promenera till Drottninggatan... :)
Efter en tur på stan fick vi en något spontan helkväll men två andra Kongo-syskon; Gustav och Linnea. Det var så värt att jag inte ens kan säga hur mycket.
Det är så märkligt hur det blir. Linnea och jag delade rum i Dolisie. Vi delade verkligen livet. Kackerlackorna. Gråten. Sjukdomarna, eländet, frustrationen. Kärleken. Och allt annat i princip. Men sen vi kom hem har vi setts en enda gång på 15 månader. Konstigt. Livet bara springer på!
Vi pratade länge och jag kastades på nåt sätt tillbaka i tiden. Visst, nu pratade vi snarare om utbildningar och sånt än typ "vilken mat man saknar mest?", men vi fyra hör ihop på nåt sätt. Vi delar historia, och det är starkare än man kan tro.
På tisdagen delade jag och A-K Sushibuffé, en ordentlig fika på Vetekatten och ett gott samtal. Själbalsam.
Sen tog jag tåget hem igen, förundrad över kärleken i och till min stora familj, den jag inte är släkt med.
framåt!
Allt går framåt!
Arbetet, kärleken, livet.
Jag saknar ihjäl mig efter Sayan. Nåja, nästan iaf. Hade hennes bönegrupp idag, och då blev det liksom på riktigt att hon är borta. (Det låter som att hon är död, tack och lov inte! Hon är tillbaka i april :-) ) Om jag fattat rätt så träffade hon sin pappa idag. Så häftigt!
Jag jobbar mycket. Oregelbundet och mycket. Jag måste nästan skriva ner det för att fatta och rättfärdiga det för mig själv. Det känns ibland som att jag inte gör nåt. Men jag gör minst 8h er dag, och det få man väl räkna som något....
Veckans hiss är att jag hälsade på syföreningen igår och pratade om min Kongoresa. Urmysiga damer där alltså!
Förkylningen håller i sig, det är drygt. Har inte tränat på länge och jag känner av det. Men så fort halsen är bra, då är jag igång igen! :-)
Mamma var här med lunch, hostmedicin & paket till mig idag. Söt! Jag behövde lite uppmuntran.
kram!
Arbetet, kärleken, livet.
Jag saknar ihjäl mig efter Sayan. Nåja, nästan iaf. Hade hennes bönegrupp idag, och då blev det liksom på riktigt att hon är borta. (Det låter som att hon är död, tack och lov inte! Hon är tillbaka i april :-) ) Om jag fattat rätt så träffade hon sin pappa idag. Så häftigt!
Jag jobbar mycket. Oregelbundet och mycket. Jag måste nästan skriva ner det för att fatta och rättfärdiga det för mig själv. Det känns ibland som att jag inte gör nåt. Men jag gör minst 8h er dag, och det få man väl räkna som något....
Veckans hiss är att jag hälsade på syföreningen igår och pratade om min Kongoresa. Urmysiga damer där alltså!
Förkylningen håller i sig, det är drygt. Har inte tränat på länge och jag känner av det. Men så fort halsen är bra, då är jag igång igen! :-)
Mamma var här med lunch, hostmedicin & paket till mig idag. Söt! Jag behövde lite uppmuntran.
kram!
Jag är en ö.
Ibland känns det så. Jag bara finns, mitt i havet.
Jag gör en väldig massa saker. Jag tänker ännu mer.
Jag lever så mycket jag hinner, som Lasse skulle sagt.
Men ibland saknar jag sammanhang.
Träffar en väldig masa folk, men är ändå ganska ensam. Jag har en massa funktioner, fyller massa syften. Det är det finaste i mitt liv, att jag får göra så mycket för andra hela tiden.
Men ibland liksom försvinner jag.
Det är tråkigt.
Jag kan sitta ensam i flera timmar och liksom inte komma på vad jag brukar göra. Vem jag brukar vara. Märkligt.
Det tur att jag träffar David ibland, så jag får lite perspektiv. Då blir jag liksom nån igen. Eller ja, jag är ju alltid nån, men då känner jag mig behövd på riktigt. Det är nog det som är kärlek. Jag behöver honom och han behöver mig. Vi blir liksom bättre tillsammans.
Jag är en ö. Eller kanske snarare en drivande liten gummibåt.
Tur att havet är Gud.
Jag gör en väldig massa saker. Jag tänker ännu mer.
Jag lever så mycket jag hinner, som Lasse skulle sagt.
Men ibland saknar jag sammanhang.
Träffar en väldig masa folk, men är ändå ganska ensam. Jag har en massa funktioner, fyller massa syften. Det är det finaste i mitt liv, att jag får göra så mycket för andra hela tiden.
Men ibland liksom försvinner jag.
Det är tråkigt.
Jag kan sitta ensam i flera timmar och liksom inte komma på vad jag brukar göra. Vem jag brukar vara. Märkligt.
Det tur att jag träffar David ibland, så jag får lite perspektiv. Då blir jag liksom nån igen. Eller ja, jag är ju alltid nån, men då känner jag mig behövd på riktigt. Det är nog det som är kärlek. Jag behöver honom och han behöver mig. Vi blir liksom bättre tillsammans.
Jag är en ö. Eller kanske snarare en drivande liten gummibåt.
Tur att havet är Gud.
Det obligatoriska "nu har jag fattat att det är vår"-inlägget! :)
Innan gudstjänsten igår tog jag första springrundan ute för i år. Lite isigt i skogen fortfarande, men det var så friskt!
...Såpass friskt att jag drar mig för att gå till gymmet idag. Där är det inte friskt... Det får nog bli en cykeltur i solen istället.
Imorse tog jag på mig vinterjackan när jag gick ut. Jag höll på att svettas sönder, trots att klockan var typ 10. Gött!
Och.... idag såg jag första fjärilen! :)
...Såpass friskt att jag drar mig för att gå till gymmet idag. Där är det inte friskt... Det får nog bli en cykeltur i solen istället.
Imorse tog jag på mig vinterjackan när jag gick ut. Jag höll på att svettas sönder, trots att klockan var typ 10. Gött!
Och.... idag såg jag första fjärilen! :)
Limalägret, underbar limalägret!
Vi hade helt strålande dagar i vackra Dalarna!
Det var så gött att åka skidor igen! Två år sen sist. Knäppt. Fina backar, särskilt i min nufunna kärlek Tandådalen. Det var mer av en naturupplevelse än Lindvallen (där är det mer plastigt, anläggning, McDonalds liksom...) Nä, Tandå var verkligen fint. Särskilt borta på östra sidan.
Hundfjället kändes... överskattat? Iaf för mig som inte trivs i svarta backar. Visst, jag kan nog åka där, men det är inte så mycket till skidåkning i supersmala, asbranta backar. Det är mer överlevnadsteknik liksom... Jag fattar inte grejen. Men Trollskogen var fin :o)
Men lägret i sig (mitt åttonde!) var verkligen härligt. Tonåringarna är (om än småjobbiga iband) heeeeelt underbara. De gör mig så glaaad! Jag hade hand om insamlingen och lovsången, så jag hade sannerligen fullt upp. Insamlingen gick till Kongo, något som såklart ligger nära mitt hjärta.
Väl hemma igen var jag ledig i fyra dagar i sträck. Välbehövligt! Mycket sömn. Hälsade på farmor&farfar. Såg på film. Umgicks med min fina Emma som är i Värmland några dagar.
På måndagen kom brorsan och sa: " ska vi inte ta fyrhjulingen upp på fjället och grilla korv?" JO DET SKA VI!
Han är bra, min bror.
Härligt att ha lite qualitytime också, han flyger till Tanzania nästa fredag för att göra sitt ex-jobb. Jag är inte alls avis, nähädå. Kändes fint att sitta på fjället, blicka ut över skogen och prata om Afrika. Jag har ju ändå några tips att dela med mig av :-)
Idag har vi spelat in film till 20:20 (tjugotjugo.se) och sett på mellon i mina soffor.
Ser fram emot måndag, för jag har inte vart ledig såpass att jag hunnit... nånting! Har knappt städat, diskat eller ens hunnit haft lunchpaus ordentligt.
Menmen. Nästa vecka blir månde lugnare... Men då åker Sayan till Japan, så det kan bli spännande här på hemmaplan!
På söndag ska vi till Klätten en vända, det blir iaf ett andningshål!
Kram på er fina
Det var så gött att åka skidor igen! Två år sen sist. Knäppt. Fina backar, särskilt i min nufunna kärlek Tandådalen. Det var mer av en naturupplevelse än Lindvallen (där är det mer plastigt, anläggning, McDonalds liksom...) Nä, Tandå var verkligen fint. Särskilt borta på östra sidan.
Hundfjället kändes... överskattat? Iaf för mig som inte trivs i svarta backar. Visst, jag kan nog åka där, men det är inte så mycket till skidåkning i supersmala, asbranta backar. Det är mer överlevnadsteknik liksom... Jag fattar inte grejen. Men Trollskogen var fin :o)
Men lägret i sig (mitt åttonde!) var verkligen härligt. Tonåringarna är (om än småjobbiga iband) heeeeelt underbara. De gör mig så glaaad! Jag hade hand om insamlingen och lovsången, så jag hade sannerligen fullt upp. Insamlingen gick till Kongo, något som såklart ligger nära mitt hjärta.
Väl hemma igen var jag ledig i fyra dagar i sträck. Välbehövligt! Mycket sömn. Hälsade på farmor&farfar. Såg på film. Umgicks med min fina Emma som är i Värmland några dagar.
På måndagen kom brorsan och sa: " ska vi inte ta fyrhjulingen upp på fjället och grilla korv?" JO DET SKA VI!
Han är bra, min bror.
Härligt att ha lite qualitytime också, han flyger till Tanzania nästa fredag för att göra sitt ex-jobb. Jag är inte alls avis, nähädå. Kändes fint att sitta på fjället, blicka ut över skogen och prata om Afrika. Jag har ju ändå några tips att dela med mig av :-)
Idag har vi spelat in film till 20:20 (tjugotjugo.se) och sett på mellon i mina soffor.
Ser fram emot måndag, för jag har inte vart ledig såpass att jag hunnit... nånting! Har knappt städat, diskat eller ens hunnit haft lunchpaus ordentligt.
Menmen. Nästa vecka blir månde lugnare... Men då åker Sayan till Japan, så det kan bli spännande här på hemmaplan!
På söndag ska vi till Klätten en vända, det blir iaf ett andningshål!
Kram på er fina
