Skogshumla

Egentligen borde jag kanske inte skriva, eftersom kvällsmelankolin har slagit in med all kraft. Men i brist på annan underhållning så gör jag det ändå. Har haft gemensam piano och dirigering idag. SOm alla andra tisdagar, förstås. Det är roligt! Spelade inte upp på gemensam idag heller, vill ha nåt vettigt att spela först. Kanske får bli lite Bella Bartók nästa vecka. Hade gemensam sång också, sjukt intressant faktiskt! Fem olika tjejer sjöng, och det var verkligen fem olika röster, upplevelser och intryck. Sen är det väldigt spännande hur ett litet råd kan göra hela in/uttrycket annorlunda. Mest kommer jag ihåg Ellen som sjöng Rigmor Gustafssons "Still". Jag gillar känslan av att ens blick och hela koncentration är fastnaglad på den som sjunger från början till slut. Vi var många med tårar i ögonen. Kvällen innehöll en del övning, Idol och en pratstund med min favorit. Det är guld att höra hans röst. Om så bara tio minuter. På fredag kommer han hit! Jag har fått nån märklig lust att komponera här, så jag försöker ta vara på den. Har börjat knåpa på en liten jazzig pryl som heter "Things instead". Hoppas på att få den klar snart, tror att den kan bli, om inte bra, så iaf tänkvärd. Som sagt smyger sig kvällsdeppen på, sjukt jobbigt. Men så länge dagsångesten är under kontroll, så är det inget jag dör av. Längtar. Saknar. Vill. Och har absurt mycket dåligt samvete. För det mesta egentligen. Tack ni som låter mig andas, som frågar snällt och tittar med vänliga ögon. Det betyder massor, faktiskt. Nu ska jag sova bort allt jobbigt och tänka fina tankar. //Helena