Tisdagstankar
Såg inte direkt fram emot pianot (jag blir så störttnesrvös inför sånt) men jag slapp spela. Fint. Vår enda riktigt klassiske pianist David spelade sist, och det var det sjukaste jag har hört! Mozarts variationer i F-dur, i ett tempo som skulle få Mozart själv att svimma.... Nej men ärligt, shit vilken talang den killen har. Jag imponeras och inspireras.
Ikväll tänkte jag hälsa på Nenna, men det blev lite tight, så vi la det projektet på is till nästa vecka. Imorrn drar vi på utflykt, det blir mys hoppas jag.
Det går bättre med hemlängtan nu iaf, det är skönt. Verkligen inte borta än, men det funkar.
Jag tillbringar min lediga tid vid pianot eller vid datorn, vilket låter rätt lame. Man bor för första gången i sitt liv i storstan, och väljer att scrolla och öva... Men jag orkar inte va med folk egentligen. Eller jo, men jag orkar inte anstränga mig för att vara käck och spontan. Orkar inte vakta tungan liksom.
Och jag har inga vänner här som jag "slipper bete mig" i närheten av. = Helena stannar på rummet.
Det är ganska tungt att inte veta vad man vill! Tvivlar på om jag är på rätt ställe, om jag alls kommer klara detta utan att må sämre av det, om jag slösar min tid etc. Det är svårt. Tungt att bära. Men jag har lovat mig att ge detta en vettig chans på en månad eller två, och om det inte känns bra då, så är det ju bara att flytta hem. Skulle kännas som ett fett nederlag bara. Men jag måste försöka tänka att det inte är mitt fel om skolan inte passar mig. Men det är svårt.
Idag är det lite extra jobbigt att inte vara hemma iofs. Det är 1 september... Månadsskifte = nåt att fira för David och Helena... 10 månader för att vara exakt. Damn it vad mycket jag skulle ge för att vara i Arvika nu!
Nu ska jag vara lite ledsen och sen äta yoghurt. Och hoppas att jag inte träffar nån på vägen.
kram till dig och en fetblöt puss till min älskling
saknar dig! vi ses till veckan! massor!!
och du- här får du (o)bete dig så mycket du vill!!<3
vattenpuss och hallonkräm
ja tänker precis samma. Om ja ska va där ja e för tillfället, med skolan asså. Men jag bor ju redan hemma så de finns ju inte så mkt annat ja kan göra. Jobb e de ju inte så gott om, tyvärr.. Men ja har också, precis som du skriver, bestämt mej för att ge det en ärlig chans. Visst, det är tungt, men det går nog, om man vill! Eller vad säger du sötis? Jag saknar dej Helena! Jag har aldrig vart så känslig i hela mitt liv som när du o Emma bestämde er för att flytta samma höst. ojojoj, tur tekniken fungerar! :)
tänker på dej, massor! <3
Hej Helena!
Jag vet själv hur svårt och jobbigt det är att flytta, gjorde det ju själv när jag var 16 år. Och snart ska jag flytta till en egen lägenhet och det är läskigt O.o. Men tänkte bara säga att hemlängtan är normalt att känna och något du inte skall skämmas över. Ingen normal människa kommer till en helt ny miljö och känner sig direkt bekväm. Det tar lite tid och med tiden så slutar man också att längta hem på samma sätt. Det blir säkerligen bättre med tiden, speciellt när du fått vänner och lärt känna miljön ^^
Ta hand om dig och kämpa på! Det finns alltid något bra att få ut av att resa, alltid erfarenheter att finna. Lycka till, folk stöttar dig.
