Back at Betel
Det blev visst ett ganska fint lov, trots allt. Rötigt och inte alls som planerat, men ändå.
I onsdags kom jag då iväg till Karlstad för att hälsa på min kusin med fru och barn. Kändes SÅ skönt att iaf nån av mina planer gick att genomföra! Emma var (som förväntat) det pyttigaste och sötaste jag sett på miiicket länge. Jag har visst gått och blivit bäbistokig på äldre dar. Jag skyller på det kommande syskonbarnet... =) (Syskonbarnet som förövrigt har bekräftats bli en liten prinsessa!)
Grymt trevligt att träffa familjen igen. Sprang till tåget och hann precis!
I torsdags fors det åter till residensstaden, men denna gång med siktet inställt på IKEA, med min älskling. Många timmar, vändor, byten och funderingar senare, så kom vi till slut ut där ifrån med en välfylld kundvagn. Så kul att plocka upp och montera ihop sen på kvällen! I like.
Fredag , ja vad gjorde vi då? Jag gick på stan en sväng med min mor, men mycket mer blev det inte av vad jag minns. På Kvällen bowlade hela famlijen Johannesson + respektive, det var skojs! (eller ja,inte riktigt alla. Simons Theres är ju i Boston =( ) Jag slog visst både pojkvän och hans päron, haha ;-)
Igår var det dags att reducera mina "antalet hem". Eller ja, återställa antalet, efter att David flyttat. Skitsamma: vi städade ur min skolåda på Parkgatan. Lite märkligt, det är så mycket av mitt liv som tagit plats där. Två år. Mer än halva gymnasiet liksom. Skumt. Skönt. Lite sentimentalt, men mest gôtt o lägga det på "då"-hyllan. Färdig. Men TJENARE vad grejer det får plats på 20 kvadrat!
Igårkväll var det i alla fall äntligen dags för min och Davids trerättersmiddagtändaljusochfilm-kväll. Det var nämligen exakt ett år sen vi "pratade allvar" och blev ihop <3
Riktigtriktigt MYS. Vi är ett fetbra team, det bara är så.
Idag blev det gudstjänst och middag innan Min fin åkte till Ch-berg för att agera datasupport. OMG, att det alltid ska vara så sjuukans jobbigt att säga hejdå?! Jag blir tokig! Till slut var det ju oundvikligt liksom. Gah!
Längtade inte tillbaka till Sthlm, för jag hade liksom vant mig tillbaka till Arvikalunken. Mitt hem är där jag är, på nåt vis. Efter världens drygaste tågresa så var jag ändå här. Och väl inne på Betel så kommer ju de fina känslorna igen. Många "hej och välkommen!" och kramar, och så förstår jag varför jag kommmer hit igen. För att jag hör lite hemma här också.
Nu laddar jag för en ny vecka, och hoppas på att den press jag misstänker, inte kommmer infinna sig. För då skiter jag i det här och flyttar hem.
Kram!//H
I onsdags kom jag då iväg till Karlstad för att hälsa på min kusin med fru och barn. Kändes SÅ skönt att iaf nån av mina planer gick att genomföra! Emma var (som förväntat) det pyttigaste och sötaste jag sett på miiicket länge. Jag har visst gått och blivit bäbistokig på äldre dar. Jag skyller på det kommande syskonbarnet... =) (Syskonbarnet som förövrigt har bekräftats bli en liten prinsessa!)
Grymt trevligt att träffa familjen igen. Sprang till tåget och hann precis!
I torsdags fors det åter till residensstaden, men denna gång med siktet inställt på IKEA, med min älskling. Många timmar, vändor, byten och funderingar senare, så kom vi till slut ut där ifrån med en välfylld kundvagn. Så kul att plocka upp och montera ihop sen på kvällen! I like.
Fredag , ja vad gjorde vi då? Jag gick på stan en sväng med min mor, men mycket mer blev det inte av vad jag minns. På Kvällen bowlade hela famlijen Johannesson + respektive, det var skojs! (eller ja,inte riktigt alla. Simons Theres är ju i Boston =( ) Jag slog visst både pojkvän och hans päron, haha ;-)
Igår var det dags att reducera mina "antalet hem". Eller ja, återställa antalet, efter att David flyttat. Skitsamma: vi städade ur min skolåda på Parkgatan. Lite märkligt, det är så mycket av mitt liv som tagit plats där. Två år. Mer än halva gymnasiet liksom. Skumt. Skönt. Lite sentimentalt, men mest gôtt o lägga det på "då"-hyllan. Färdig. Men TJENARE vad grejer det får plats på 20 kvadrat!
Igårkväll var det i alla fall äntligen dags för min och Davids trerättersmiddagtändaljusochfilm-kväll. Det var nämligen exakt ett år sen vi "pratade allvar" och blev ihop <3
Riktigtriktigt MYS. Vi är ett fetbra team, det bara är så.
Idag blev det gudstjänst och middag innan Min fin åkte till Ch-berg för att agera datasupport. OMG, att det alltid ska vara så sjuukans jobbigt att säga hejdå?! Jag blir tokig! Till slut var det ju oundvikligt liksom. Gah!
Längtade inte tillbaka till Sthlm, för jag hade liksom vant mig tillbaka till Arvikalunken. Mitt hem är där jag är, på nåt vis. Efter världens drygaste tågresa så var jag ändå här. Och väl inne på Betel så kommer ju de fina känslorna igen. Många "hej och välkommen!" och kramar, och så förstår jag varför jag kommmer hit igen. För att jag hör lite hemma här också.
Nu laddar jag för en ny vecka, och hoppas på att den press jag misstänker, inte kommmer infinna sig. För då skiter jag i det här och flyttar hem.
Kram!//H
Kommentarer
Trackback
