Studenten 2009
Torsdagen den 11/6 2009 ringde min väckarklocka tidigt. halvsju eller så. Upp och gjorde den vanligfa proceduren, du vet, duscha, klä på sig, sminka sig med yttersta noggranhet (jag som är pillrig i vanliga fall!) och packa det sista i den redan överfyllda stackars handväskan. Tyvärr hanns frukosten inte med, men med tanke på den oändliga mängd mat som ändå skulle komma att förtäras en dag som denna, så var det väl kanske lika bra att spara plats.
08.00 var det samling i den nytvättade stadsparken. Champagnefrukost! Skålande, minglande, gruppfototagning och annat mys i det lätt enerverande vädret. (=regn-eller-nej-inte-riktigt-det-bara-känns-som-att-det-kanske-är på-väg-typ.)
09.00 drog vi oss esteter mot aulan för uppsjungning. Sedan avslutning i kyrkan med alla stans studenter. Mycket sånger blev det, men det var fint. Dagens chock kom här också: min allra bästaste vän fick ett stipendium från Rotary (blev osäker i skrivande stund, men visst var det väl de?) hur som, hon fick ett stipendium och en feeet check på 10 000 kr!!!! De ska hon använda till att rädda världen, eller iaf göra så mycket skillnad en människa klarar. Det är bra tjej det!
Jag började nästan gråta när de ropade upp hennes namn, det är inte lätt att vara blödig minsann men det var bara så sjukt rätt. Inte en kotte som var bättre värd pengarna än hon.
Samling i klassrummet för avtackning av David, vår älskade mentor, mys och betygsutdelning. (Just det, jag o Erica var en snabbis på Konsum och införskaffade mängder av skavsårsplåster innan det också =) ) Lite snyftigt måste jag säga.
När betygen väl delades ut utbröt ett kopiöst räknande och diskuterande och funderande på hur man gör för att få ut de där pärskans siffrorna som man är så nyfiken på. Ingegerd hade varit stolt. =)
Finmat i matsalen med Solbergas studenter och sedan fotografering i sal nio. Deppigt attt vi inte kunde vara ute, men that's life.
Eftermiddagen spenderades i aulan med lärarspex, helt ärligt så var det nåt av det sjukt-kuligaste jag typ nånsin vart med om. Massa lärare i märkliga uklädnader, på nåt sätt utlevande något slags inre jag. Catharina! HAHA! Men Ulf. Vår käre Ulf. Han var nog ändå bäst. Han drev med vår klasskamp, och han gjorde det ordentligt. Hjälpus, att inte man kissade på sig av skratt då. (Dessutom kom han inspringande i älgjaktsmundering = es3mu:s påhitt. Vi var stolta.)
Mösspåtagning hade vi också med stipendieutdelning. Där kom dagens chock nummer två. Tydligen delar de ut ett stipendium till en elev i varje program, totalt 5 alltså, och det är lärarna som bestämmer vem som ska få det.
Larsa (rektorn) står därfram och påar hela grejen litegrand, och så plötsligt, liksom lite i förbifarten säger han estetprogrammet Helena Bengtsson. WHAT!?!?
Jag tittar förvånat. Mycket förvånat. Vad vill han? Pratar han med mig? Ska jag gå fram nu?
Min fina klass börjar applådera (och kanske resten av folket med, det vet jag inte) och jag snubblar fram och tar emot ett kuvert. Tackar och niger innan jag skrattande går tillbaka till min plats. Vad hände!? 1500 kr finns att hämta på expeditionen. TACK!
Klassrummet igen. Ut med lakanen i fönstret som vi har förberett.Hänger där ett tag innan det är dags att ställa upp sig för utspring.
En halvtimmes väntan. Trångt. Varmt. Helena gråter.
17.00. UTSPRING!
Där kan vi snacka märklig känsla. All skit som vart under tre år, all skolångest, alla prestationskrav, all betygshets lade jag av mig innanför dörren, sprang ut och sjöng halsen av mig. Och längst fram av tusentals folk, står mannen jag älskar.
Lång kväll, mycket blommor, paket, mat (!!!), vänner, släkt. Och en fin skylt med mig som liten Humla sitttandes i hallen hemma med en plast mikrofon och en rosa bandspelare. =)
Tack vänner, Tack släkt och framförallt TACK till min och Emmas familjer (allra främst mammor) som planerade, fixade, handlade, stökade, städade, lagade mat, bakade, pyntade och allmänt styrde upp våran studentfest. Det var fantastiskt och jag är djupt tacksam för det.
//Humla
08.00 var det samling i den nytvättade stadsparken. Champagnefrukost! Skålande, minglande, gruppfototagning och annat mys i det lätt enerverande vädret. (=regn-eller-nej-inte-riktigt-det-bara-känns-som-att-det-kanske-är på-väg-typ.)
09.00 drog vi oss esteter mot aulan för uppsjungning. Sedan avslutning i kyrkan med alla stans studenter. Mycket sånger blev det, men det var fint. Dagens chock kom här också: min allra bästaste vän fick ett stipendium från Rotary (blev osäker i skrivande stund, men visst var det väl de?) hur som, hon fick ett stipendium och en feeet check på 10 000 kr!!!! De ska hon använda till att rädda världen, eller iaf göra så mycket skillnad en människa klarar. Det är bra tjej det!
Jag började nästan gråta när de ropade upp hennes namn, det är inte lätt att vara blödig minsann men det var bara så sjukt rätt. Inte en kotte som var bättre värd pengarna än hon.
Samling i klassrummet för avtackning av David, vår älskade mentor, mys och betygsutdelning. (Just det, jag o Erica var en snabbis på Konsum och införskaffade mängder av skavsårsplåster innan det också =) ) Lite snyftigt måste jag säga.
När betygen väl delades ut utbröt ett kopiöst räknande och diskuterande och funderande på hur man gör för att få ut de där pärskans siffrorna som man är så nyfiken på. Ingegerd hade varit stolt. =)
Finmat i matsalen med Solbergas studenter och sedan fotografering i sal nio. Deppigt attt vi inte kunde vara ute, men that's life.
Eftermiddagen spenderades i aulan med lärarspex, helt ärligt så var det nåt av det sjukt-kuligaste jag typ nånsin vart med om. Massa lärare i märkliga uklädnader, på nåt sätt utlevande något slags inre jag. Catharina! HAHA! Men Ulf. Vår käre Ulf. Han var nog ändå bäst. Han drev med vår klasskamp, och han gjorde det ordentligt. Hjälpus, att inte man kissade på sig av skratt då. (Dessutom kom han inspringande i älgjaktsmundering = es3mu:s påhitt. Vi var stolta.)
Mösspåtagning hade vi också med stipendieutdelning. Där kom dagens chock nummer två. Tydligen delar de ut ett stipendium till en elev i varje program, totalt 5 alltså, och det är lärarna som bestämmer vem som ska få det.
Larsa (rektorn) står därfram och påar hela grejen litegrand, och så plötsligt, liksom lite i förbifarten säger han estetprogrammet Helena Bengtsson. WHAT!?!?
Jag tittar förvånat. Mycket förvånat. Vad vill han? Pratar han med mig? Ska jag gå fram nu?
Min fina klass börjar applådera (och kanske resten av folket med, det vet jag inte) och jag snubblar fram och tar emot ett kuvert. Tackar och niger innan jag skrattande går tillbaka till min plats. Vad hände!? 1500 kr finns att hämta på expeditionen. TACK!
Klassrummet igen. Ut med lakanen i fönstret som vi har förberett.Hänger där ett tag innan det är dags att ställa upp sig för utspring.
En halvtimmes väntan. Trångt. Varmt. Helena gråter.
17.00. UTSPRING!
Där kan vi snacka märklig känsla. All skit som vart under tre år, all skolångest, alla prestationskrav, all betygshets lade jag av mig innanför dörren, sprang ut och sjöng halsen av mig. Och längst fram av tusentals folk, står mannen jag älskar.
Lång kväll, mycket blommor, paket, mat (!!!), vänner, släkt. Och en fin skylt med mig som liten Humla sitttandes i hallen hemma med en plast mikrofon och en rosa bandspelare. =)
Tack vänner, Tack släkt och framförallt TACK till min och Emmas familjer (allra främst mammor) som planerade, fixade, handlade, stökade, städade, lagade mat, bakade, pyntade och allmänt styrde upp våran studentfest. Det var fantastiskt och jag är djupt tacksam för det.
//Humla
Kommentarer
Trackback
