Stockholm!
Hela veckan har gått åt till packning. Kanske inte världens mest effektiva, men ändå: packning.
Igår, lördag, var jag hos Ylva en kortis i deras fina sommarhus i Speked, thank you very much darlin' för den andningspausen, trots att det inte blev länge.
sen åktes det Golf in till la stada igen för ombyte. Kräftkalas!
Ut till Agneteberg med typ 14(?) andra och åt kräftor så att händer kommer stinka i fjorton dar. Väldigt trevligt iaf.
Kvällen avslutades med Téréses underbara vitchoklad/jordgubbs-pannacotta...INte illa attt känna en och annan konditor faktiskt! ;-)
Sade hejdå till David. Inte lika trevligt. Blödiga jag grät då. Och gråter nästan nu när jag tänker på det... Himla skit. Menmen, det var mysigt och jag bär honom med mig både i mitt hjärta och i silverhjärtat om halsen. Min älskling.
Åkte hemåt skogs och grät hela vägen hem. Kul. Tips: kör inte bil och gråt samtidigt, det blir liksom inge bra. Särskilt inte i mörker i älg/rådjur/räv/katt/vilket-annat-sabla-djur-som-helst - täta Västvärmland. Kom hem iaf. Sova!
Godmorgon kl. 07.15. Frukost och en kortis upp till farmor&farfar. Sen bar det av mot Afrika, eller ja Arvika alltså.
Slängde på takboxen i sista stund, ett klokt val, skulle det visa sig...
Bar ut alla lådor från min lägenhet och packade in i bilen. Ungefär 42 gånger mumlar Helena "Oh no, det här kommer inte gå. Verkligen INTE gå". Men har man en pappa som varit dansbandsmusiker i 35 år, och packat en och annan (hrm) kärra, så går allt!
Fett nöjd när till och med mina feta prydnadskuddar till sängen kom med.Haha, ibland är lycka lättköpt =)
5 timmar (eller var det kanske år?) i bil och Brommaplan it is. Bar in all lådor igen (Fasligt bäramde jämt!) och jag skämdes kanske lite över den otroliga mängden prylar. Tack gode Gud för Volvo Kombi.
Mitt rum är faktiskt jättefint, mycket större o bättre än jag hoppats. (Men eftersom jag föreställt mig nånslags garderob utan fönster, så kunde det ju knappt bli värre...)
Nästan lika stort som i Arvika faktiskt. Och jag har t.o.m. egen toa!! Me fet-like. Sen att jag typ hör när grannarna ANDAS får jag väl helt enkelt leva med.
Det finns trevligt folk här iaf, alla lådor är uppackade, magen är mätt och allt är rätt okej faktiskt. Mammi och pappi sover typ tre kvarter bort, så vad skulle kunna hända liksom? ;-)
Pratade med David förut och det gör inte riktigt lika ont som igår. A man's gotta do what a woman's gotta do, liksom.
Nu somnar jag strax, så det är dags att krypa ner.
Förlåt att mina uppdateringar är sömnigt långa förresten.
/Helena på nya äventyr
Igår, lördag, var jag hos Ylva en kortis i deras fina sommarhus i Speked, thank you very much darlin' för den andningspausen, trots att det inte blev länge.
sen åktes det Golf in till la stada igen för ombyte. Kräftkalas!
Ut till Agneteberg med typ 14(?) andra och åt kräftor så att händer kommer stinka i fjorton dar. Väldigt trevligt iaf.
Kvällen avslutades med Téréses underbara vitchoklad/jordgubbs-pannacotta...INte illa attt känna en och annan konditor faktiskt! ;-)
Sade hejdå till David. Inte lika trevligt. Blödiga jag grät då. Och gråter nästan nu när jag tänker på det... Himla skit. Menmen, det var mysigt och jag bär honom med mig både i mitt hjärta och i silverhjärtat om halsen. Min älskling.
Åkte hemåt skogs och grät hela vägen hem. Kul. Tips: kör inte bil och gråt samtidigt, det blir liksom inge bra. Särskilt inte i mörker i älg/rådjur/räv/katt/vilket-annat-sabla-djur-som-helst - täta Västvärmland. Kom hem iaf. Sova!
Godmorgon kl. 07.15. Frukost och en kortis upp till farmor&farfar. Sen bar det av mot Afrika, eller ja Arvika alltså.
Slängde på takboxen i sista stund, ett klokt val, skulle det visa sig...
Bar ut alla lådor från min lägenhet och packade in i bilen. Ungefär 42 gånger mumlar Helena "Oh no, det här kommer inte gå. Verkligen INTE gå". Men har man en pappa som varit dansbandsmusiker i 35 år, och packat en och annan (hrm) kärra, så går allt!
Fett nöjd när till och med mina feta prydnadskuddar till sängen kom med.Haha, ibland är lycka lättköpt =)
5 timmar (eller var det kanske år?) i bil och Brommaplan it is. Bar in all lådor igen (Fasligt bäramde jämt!) och jag skämdes kanske lite över den otroliga mängden prylar. Tack gode Gud för Volvo Kombi.
Mitt rum är faktiskt jättefint, mycket större o bättre än jag hoppats. (Men eftersom jag föreställt mig nånslags garderob utan fönster, så kunde det ju knappt bli värre...)
Nästan lika stort som i Arvika faktiskt. Och jag har t.o.m. egen toa!! Me fet-like. Sen att jag typ hör när grannarna ANDAS får jag väl helt enkelt leva med.
Det finns trevligt folk här iaf, alla lådor är uppackade, magen är mätt och allt är rätt okej faktiskt. Mammi och pappi sover typ tre kvarter bort, så vad skulle kunna hända liksom? ;-)
Pratade med David förut och det gör inte riktigt lika ont som igår. A man's gotta do what a woman's gotta do, liksom.
Nu somnar jag strax, så det är dags att krypa ner.
Förlåt att mina uppdateringar är sömnigt långa förresten.
/Helena på nya äventyr
Kommentarer
Trackback
