Skogshumla

Idag har varit en konstig dag. Pepp så jag höll på att hoppa ur skorna. Ledsen så jag trodde ögonen skulle svida sönder. Glad för kvalitetstid med min bästa vän. (Om så bara över telefon). Sur för att jag inte kan reagera på saker som normala, friska människor gör.

En sådan dag när jag försökt smälta in i tapeterna.

Skippar första lektionen imorrn och ägnar mig åt självkurering.

Det är i alla fall skönt att jag inte längre saknar David på det där "Oh-my-Good-jag-dör-lite-inombords-när-vi-inte-ses" - sättet, utan mer på "det-är-jobbigt-men-just-nu-nödvändigt"-sättet. Fast jo. Jag dör också. Men bara lite.

Kram //Humla


" Jag letar inte nya utmaningar, utan tvingas ta mig ur mina prövningar.
  Jag är inte skapad för den värld som sväljer med hull och hår, utan att fråga om tillåtelse.
  Att leva för mig är att hålla ut, se framåt och utöva andningsövningar.
  Jag behöver lära mig att man inte måste vara perfekt eller ens nånsin till andras belåtelse "

Om man är sin egen lyckas smed, så är jag nog min egen lyckas poet också.