Skogshumla

Det blev en märklig julafton.
Upp i arla morgonstund, eller nja, väckt typ nio. Julkalender och grötfrukost.
Jag var enbart bitter och grinig för att jag lovat mig själv att aldrig fira en förbannad jul till som vi brukar, men nu satt jag där igen med hela familjen precis som vanligt. Jag som inget hellre ville än att vara med David.

Paketöppning, det är ju mysigt. Förutom att jag var lika stickig och otrevlig som granen själv.
Sen var det dags att hyfsa upp sig några snäpp, från mysbyxor till finkläder, för morbror med familj var snart på ingång. =) Vi åt masssa mat. Mätt i magen.
Det var verkligen SÅ trevligt att träffa kusinerna igen, kändes som tre evigheter sedan. Blir lätt så när de bor i Uppsala, Stockholm och, hm, Skåne nånstans.

Kalle Anka och gänget. Pappa somnade förvånansvärt nog inte. Men det gjorde nästan jag. ;-) Hugne-gänget drog hem.
Vi fixade,vilade, lekte med julklappssaker och övade innan det var dags för turen upp till farmor.
Det är det bästa med julafton, att gå till farmor och farfar och njuta i ett land där julstress är ett obegripligt begrepp. =) Ännu mera mat.ojojoj. Jag kommer se ut som en Belgian Blue lagom till nyår.

Var verkligen så himla mysigt att småprata lite med dem, de är så härliga. Det roligaste var när jag och Jakob berättade om våra nytillkommna respektive i familjen. Jag har ju fått mig en David och han en Sayuri. David Johannesson var inte så svårt att komma ihåg, men att kunna säga Sayuri Kikuchi, det var spännande det!  Men vi skrev ner på ett papper, och till slut så lät det bra. =D Menmen, är man 83 bast och inbiten värmlänning, så är väl japanska namn lite överkurs.

Pallrade mig hem lite före de andra, sen bar det av till Köla kyrka. Sjöng och spelade på typ midnattsmässa. Trevligt, kändes skitbra. Så kul när många man känner är där. Min fina Erica kom dit och överraskade mig, jag blev verkligen superglad. Och min vackra Emma var där och förgyllde tillvaron som alltid =)

Nu sitter jag hemma, ensam vaken faktiskt. Trött.
Känns lite konstigt att trots att jag inte hade några förväntningar på den här materiella kallpratsdagen, så blev den, ptja, väldigt trevlig faktiskt. Tänk va trevligt att man har fel ibland.

Nu ska jag lägga mig och sova bort de resterande timmarna tills jag får träffa David igen. Han kommer på släktmiddag hit imorrn, ojojoj, första gången han är hos mina föräldrar. Men man kanske ska vara glad att det är pappas sida av släkten som kommer, han får träffa de mest normala först...;-P Längtar verkligen järnet nu, vi har inte vart ifrån varandra såhär länge sen vi blev tillsammans tror jag. (okej,okej, det är bara typ 8 veckor. men ändå!)

Som sagt, dags för nattvila. Jag går till sängs trött, nöjd över en lyckad dag och över den feta faktura skickad till pastoratet  ;-)

God natt!!
//Humla